Språklagen och verkligheten går i otakt i många tvåspråkiga kommuner

För drygt två månader sedan publicerade Justitieministeriet en nationell språkbarometer som avslöjade brister i kommunernas och välfärdsområdenas service på svenska.

I till exempel kategorierna digitala tjänster och kontakten med kommunala tjänstemän har det skett en ”statistiskt noterbar förändring” till det sämre.

– Vi använder resultaten från språkbarometern som underlag för beredning av ny lagstiftning, säger Inga Kauppi, sakkunnig på Justitieministeriet.

Mer än så vill hon inte säga. En revidering av språklagen eller grundlagen är inte på gång så det förblir oklart vad Kauppi avser.

Oklart vilka kommuner som missköter sig

Språkbarometern innehåller aggregerade data som bygger på enkätsvar från landets 33 tvåspråkiga kommuner. Vilka kommuner som utmärker sig i negativt eller positivt hänseende i sin språkliga service får vi inte veta.

– Vi har ett alltför litet statistiskt underlag från vissa mindre kommuner för att vi skulle kunna dra slutsatser om nivån på enskilda kommuners språkliga service, säger Isak Vento, forskare vid Åbo Akademi och upphovsman till språkbarometern.

Språkbarometern fokuserar i stället på en kategorisering som granskar språkklimatet i kommuner med svensk minoritet eller kommuner med svensk majoritet.

Av samma anledning blir det svårt för myndigheterna att göra riktade punktinsatser för att tillrättavisa de kommuner som missköter sin service på svenska. Det är också oklart vilken instans som ska ta tag i frågan.

Utlåtanden och rapporter

– Delegationen för språkärenden granskar hur språklagen tillämpas. Vi diskuterar språkbarometerns resultat och vad som bör göras för att rätta till bristerna, säger Christina Gestrin, folktingssekreterare på Svenska Finlands Folkting.

Delegationen för språkärenden ger bland annat ett utlåtande då Justitieministeriet bereder regeringens språkberättelse som ska behandlas av riksdagen i höst.

På vilket sätt förbättrar alla dessa rapporter kommunernas service på svenska?

– Det finns ingen quick fix för att lösa bristen på svensk service. Det bästa sättet att komma åt problematiken är att öka medvetenheten om kommunernas skyldighet att följa språklagen, säger Gestrin.

Folktinget ser det inte som sin uppgift att detaljbevaka enskilda kommuners språkpolitiska försyndelser.

– Vi jobbar på ett övergripande plan genom att påverka lagstiftningen. Och så försöker vi få kommunerna att inse vikten av att satsa på gedigen språkplanering. Det måste finnas entydiga bestämmelser för hur kommunen ska erbjuda service på nationalspråken, säger Gestrin.

Den goda viljan

Christina Gestrin och Isak Vento har nyligen gästat Borgå för att hjälpa stadens förvaltning att utarbeta ett nytt språkprogram. I Borgås fall existerar den goda viljan att se över stadens service på bägge nationalspråken. Men hur är det i kommuner där den goda viljan saknas?

– Det är ju självklart att kommunerna ska följa språklagen. Om lagen inte följs och respekteras kan det leda till att vårt rättssamhälle urholkas, säger Ida Sulin, ledande jurist på Kommunförbundet.

Skulle vi behöva ett sanktionssystem för att straffa de kommuner som struntar i språklagen?

– Riksdagens grundlagsutskott har slagit fast att myndigheter inte kan påföras administrativa böter, så sanktioner verkar inte vara en framkomlig väg med tanke på den lagstiftning vi har i dag, säger Sulin.

Kommunförbundets främsta uppgift är att bevaka sina medlemmars, alltså kommunernas intressen. Då det gäller kommunernas språkliga service ligger Kommunförbundets fokus på rådgivning och utbildning.

– Kommunerna kontaktar oss omkring 8 000 gånger per år. En del av dessa samtal och mejl berör också språklig service. Det kan till exempel råda ovisshet kring vad som enligt språklagen ska översättas och när en kund har rätt att få sina handlingar på sitt modersmål, säger Sulin.

Förhoppningar om god förvaltning

Kollegan Johanna Lindholm ansvarar för språklagstiftningsfrågor på Kommunförbundet.

– Jag får frågor om språklig service ungefär två gånger i månaden. Jag jobbar just nu med en handbok som ska ge kommunala tjänstemän handfasta råd som hjälper dem att tolka språklagstiftningen. Handboken ska förhoppningsvis publiceras i höst, säger Lindholm.

Johanna Lindholm tror i likhet med Ida Sulin inte på sanktioner för att tvinga fram lagstadgad service på svenska.

– Vår förvaltningsrätt bygger inte på sanktioner utan på administrativ styrning och vikten av god förvaltning, säger hon.

Vem ska kommuninvånarna vända sig till om de inte får service på svenska?

– I första hand ska man vända sig till den instans där problemet uppstod. Om det inte fungerar ska man ta kontakt med en högre instans i kommunen. Om det inte heller tar skruv kan man, beroende på vad det är fråga om, ta saken vidare till Justitieombudsmannen eller Diskrimineringsombudsmannen. I den ordningen, säger Lindholm.

Folktinget understryker vikten av att ge respons då tillgången på svensk service sviktar.

– Om vi finlandssvenskar inte ger feedback och påtalar bristen på svensk service blir det svårt för alla nationalspråksnämnder att pejla problematiken. För oss som lobbar för språkliga rättigheter är det viktigt att vi kan hänvisa till konkreta brister i kommunernas service på svenska för att få en förändring till stånd, säger Gestrin.

Läs också Folktingets målsättningar inför kommunalvalet och välfärdsområdesvalet