Än är det sommar: Livet i skärgården lockar fortfarande men vardagen ställer krav

Skärgården är viktig för många finländare, så även för Johan Nilsson, Ingås t.f. kommundirektör. Nilsson äger ingen fritidsbostad i skärgården, inte heller är han uppvuxen i skärgården. Men som barn vistades han regelbundet i skärgården och skapade sig därmed ett band till den.  

— Jag tycker bland annat att naturen i skärgården är mycket fin. Många som bor året om eller äger ett sommarställe i skärgården längtar just till den vackra naturen och lugnet.

Enligt Jord- och skogsbruksministeriet finns det flera typer av skärgård. Det handlar om innerskärgård, mellanskärgård, ytterskärgård och skärgård i inlandet.

I Ingå finns de tre förstnämnda. Den största delen av skärgården finns väster om kyrkbyn. En bilresa från Barösund i den allra västligaste delen av kommunen till Ingå kyrkby tar 45 minuter med bil ena vägen.

Nilsson anser att förutom naturen och lugnet har skärgården även andra styrkor. 

– Gemenskapen bland befolkningen är i många fall mer tät än vad den är på större orter. I skärgården finns ett tätt föreningsliv och de som bor i skärgården känner oftast varandra.

Men det finns även nackdelar med att bo i skärgården. En av dem är utbudet av dels varor, dels fritidssysselsättning.

– Handelsboden i skärgården har i många fall ett litet utbud av produkter och många handlar i stället i de större matbutikerna i kommunernas centrum. Och även om föreningslivet är aktivt i skärgården är det sällan så att exempelvis ett fotbolls- eller handbollslag har sina träningar i skärgården utan i kyrkbyn eller stadscentrum, säger Nilsson.   

Han tillägger att många familjer vill ha en smidig vardag. Att flytta ut till skärgården och samtidigt vara aktiv i hobbyverksamhet kan vara en svår kombination.  

Ytterskärgården avfolkas

Skärgården i Ingå har sett en stor befolkningsminskning under de senaste decennierna. På grund av det lades lågstadiet Barösunds skola ner år 2009.  

Anders Holmberg, 79 år och uppvuxen i Barösund, är en av folkskolans forna elever. Han minns att skolan hade ett elevantal på cirka 35 fördelat på sju klasser på 1950-talet.

– Den fast bosatta befolkningen i Barösund var större då än vad den är idag. 

Av de två skolhusen är nu det ena sålt och där verkar ett företag som bedriver inkvartering och kursverksamhet året runt, samt litet caféverksamhet på sommaren. Det andra ägs fortfarande av Ingå kommun, men är uthyrt till restaurangverksamhet.

Det fanns även en mindre folkskola ute i ytterskärgården på Själö. Författaren Nils Malmberg skriver i sin bok Ett rikt kulturliv att skolans drogs in år 1962.

I dag finns däremot ytterst få barn i ytterskärgården.

– Särskilt ytterskärgården har avfolkats sedan jag var barn, säger Holmberg.

De som bor ute i ytterskärgården i Ingå är över lag få. En av dem är Gustaf Sundman, 94 år. HBL intervjuade honom för ett par år sedan:

Holmberg är en av de färre än 200 personer som numera är skrivna i Barösund. Han har sett hur Barösund har ändrats med tiden.

Landsvägen söderut från den tidigare bruksbyn Fagervik blev klar år 1969 och slutade då vid Barösunds farled. När bron över Korssundet (som ligger mitt emellan Fagervik och Barösund) stod färdig år 1982 förlängdes vägen med färjförbindelse över Barösunds farled till byns centrum.

De förbättrade förbindelserna har medfört att antalet bosatta på Barösund har med tiden blivit fler. Barösunds befolkning beräknas vara runt 2000 om somrarna.

Många väljer att distansarbeta i skärgården. Nilsson ser att den ökade mängden distansarbete kan leda till att fler tillbringar tid i skärgården.

– Många deltidsboende är måndagarna och fredagar i skärgården och tar del av lokala tjänster, vilket också är positivt, säger Johan Nilsson.

Holmberg ser att fler mellan- och sydeuropeiska turister kan tänkas besöka Finland och Barösund sommartid, med tanke på de otroliga värmeböljor som drabbar deras hemområdena.

Butiksområdet trevligare

Också Maria Wasström går in på den globala uppvärmningen. Hon bor i Ingå och vistas i skärgården om somrarna.  

Det varmare klimatet har bland annat medfört övergödning av vattendragen. Fler blågröna alger finns i våra skärgårdshav.

– Vattenkvaliteten i skärgården är klart sämre idag än vad den var då jag var barn. Vi hade inte problem med alger i vattnen. Vattenkvaliteten får absolut inte ytterligare försämras här i skärgården.

Wasström trivs ändå i skärgården och berömmer företagarfamiljen Pasanen, som driver restaurang Scola. Hon anser att de har gjort mycket för att se till att det finns service i området.

– Butiksområdet är mycket trevligare än vad det var för 30 år sedan, säger hon.

Wasström tillägger att Ingå skärgård är förhållandevis nära huvudstadsregionen, där de stora folkmängderna bor. Sommargästerna bidrar till en levande och livskraftig skärgård.

Men att skärgården skulle få ett stort uppsving i invånarantal är svårt att se. För att locka nya invånare skulle det bland annat behövas fler egnahemshustomter.

Holmberg säger också att särskilt för unga kan tröskeln att flytta ut till skärgården vara särskilt hög. Unga är generellt sett mer intresserade av att bosätta sig på platser där det redan finns existerande service och evenemang i stället för på en ö i skärgården.  

– Unga vuxna är inte heller intresserade av gamla 1970-talsstugor. De är ofta i behov av reparationer och saknar de bekvämligheter man i dag förknippar med familjeboende.

Ett yrke som det finns allt färre av är familjedagvårdarna. Holmberg anser att de hade en stor roll i att barnfamiljer kunde bo i skärgården och pendla till arbete i Ingå kyrkby. 

Wasström anser däremot att även yngre generationer är intresserade av att vistas i skärgården.

Vad gäller föreningslivet är Holmberg av en något annan åsikt än Nilsson. Holmberg är visserligen ordförande för Barösunds byaråd men han håller inte med att det nödvändigtvis finns ett starkt föreningsliv i skärgården. Föreningar finns, men det är ofta samma personer som är aktiva i flera av dem.

– Myndigheter har exempelvis varit tvungna att lägga ner den lokala FBK-avdelningen, delvis på grund av att det var svårt att hitta medlemmar, säger Anders Holmberg.

Sommargästernas paradis

Förutom förändringar i befolkningsstrukturen har även arbetslivet i skärgården ändrats. Näringar som fiske, skogs- och jordbruk har minskat efter hand. Idag är det i stället serviceyrken som befolkningen i skärgården allt oftare är sysselsatta inom.

I Bromarv säger Ragna-Lise Karlsson att befolkningen på hennes hemort i västra Raseborg har minskat med åren. I Bromarvborna är många liksom henne företagare som erbjuder diverse tjänster.

– Skärgården har tråkigt nog blivit alltmer sommargästernas semesterparadis. Att sommargästerna har blivit fler är roligt att se, men samtidigt har till exempel priserna på tomterna här i Bromarv gått mycket upp och vissa ortsbor har inte råd att köpa dem.  

Bromarv har 600 invånare. I kyrkbyn finns exempelvis en livsmedelsbutik, restaurang, kyrka, gästhamn, skola, post- och paketservice och bibliotek.

Under sommaren mångdubblas befolkningen i byn. Också ett uppsving i kassan syns.

– Jag får in lika mycket pengar på tre dagar i juli som jag får under hela januari.

En stor del av befolkningen i Bromarv är skriven någon annanstans men tillbringar ändå stora delar av året här. Därmed blir beskattningen av kommunalskatten enligt Karlsson fel.

– En del av kommunalskatten borde tillfalla den kommun där personen har sin andra bostad skriven.  

Avskilt från omvärlden

Bromarv är Nylands västligaste punkt. Längst västerut, i Padva, finns en lång badstrand och från restaurang Skatafé syns Egentliga Finland.

Karlsson säger att Bromarv trots allt har många styrkor. I byn finns ett starkt föreningsliv och kollektivtrafik till Tenala och Ekenäs är relativt god.

– Att umgås över generationsgränserna är vanligt här.

Bromarv omges av vatten på tre sidor och ligger 30 minuter med bil från Ekenäs och 45 minuter från Karis. Bilresan till Tenala tar 20 minuter.

Karlsson anser att de långa avstånden till andra delar av Raseborg är en orsak till att det finns mycket lokal service i Bromarv. Man blir ändå ofta påmind om avstånden, bland annat när det kommer till kontakten västerut.

– Föreningar och invånare här i Bromarv har i viss mån kontakt med föreningar utanför Raseborg: som Finby, Västanfjärd och Hangö. Men det har inte staden Raseborg. Till en del samarbetar staden med Hangö, men det kunde ytterligare stärkas, säger Ragna-Lise Karlsson.

Ingen större avfolkning

Också Ekenäs skärgård, som alltså ligger söder om centrum, har sett stora förändringar under de senaste decennierna. Bland dessa kan nämnas att flera restauranger har grundats, gästhamnar har utvidgats men lågstadieskolan har stängt.

Skåldö (med Skärlandet som huvudö) är ett gammalt skärgårdssamhälle med drygt 200 – 250 fast bosatta. Två av dem är Linnea Holmberg och Tove Damén – Wikholm, båda aktiva i Ekenäs Skärgårds Hembygdsförening.

Också de känner till att skärgården på många håll har avfolkats. Men det stämmer inte fullt ut för Skåldöområdet.

– Ekenäs stad sålde egnahemshustomter under 1980- till 2000-talet och Skåldö har byggts ut sedan vi var barn. Befolkningen här har inte minskat avsevärt, säger Damén – Wikholm.

Det som ändrat markant sedan Holmberg och Damén – Wikholms barndom är språkfördelningen i området. Skåldö var länge så gott som helt svenskspråkigt, men nu är det alltmer tvåspråkigt. Allt fler finskspråkiga har bosatt sig i skärgården.

Damén – Wikholm tillägger att trots att skolan stängde år 2007 har antalet barn hållits på en jämn nivå, även om antalet varierar. Från mitten av 1970-talet till mitten av 1980-talet var antalet barn i lågstadieåldern mellan sju och 15.

I slutet av 1990-talet var lågstadie-eleverna i Skåldö skola över 30.

– Många unga Skåldöbor som flyttat bort för att studera kommer tillbaka när de bildar egna familjer. Här finns nu flera familjer med mellan tre och fem barn, säger Holmberg.

Skåldö ligger cirka 20 kilometer söder om Ekenäs. Grobbfjärden skiljer fastlandet från Skärlandet. En vajerfärja trafikerar enligt tidtabell.

Gällande boende skulle Holmberg vilja se att det byggs radhus i skärgården. Alla har inte råd eller behov av egnahemshus.

Tidigare arbetade fler Skåldöbor på ön, trots att det ännu finns många lokala företagare. Många pendlar till Ekenäs för arbete.

Mycket service har försvunnit från Skåldö. Bland annat rådgivningen, hälsogården och biblioteket har även dragits in.

– Numera har även livsmedelsbutiken stängt flera månader vintertid. Närmaste butik är i Ekenäs centrum, säger Damén-Wikholm.

Servicen har däremot ökat under sommartid. På Skärlandet finns flera restauranger – två på Sommaröstrand och en på Kopparö samt förstorad gästhamn i Sommaröstrand och gästbryggor och båtplatser i Baggö. I Sommarö finns också Lilla Skärgårdsbageriet.     

Föreningarna viktiga

Skolan är som bekant en förenande faktor för en by, särskilt för barnfamiljer och skolans personal. Numera är det i stället via föreningarna som Skåldöborna träffas.

– Vi håller en så kallad måndagsklubb för barn och ungdomar här i föreningshuset Skärhalla varannan måndag. Vi spelar boll, sjunger, leker och bakar tillsammans med 22 barn per gång, säger Holmberg.

Också Holmberg och Damén-Wikholm säger att föreningslivet är en av skärgårdens styrkor. Damén-Wikholm anser att samhället idag är mycket individbaserat och föreningarna erbjuder däremot en motvikt till det här.

– Genom att vara delaktig i en förening lär man sig att arbeta för en gemensam sak, lär sig nya saker och kan skaffa nya bekantskaper.

Vad gäller framtiden för skärgården är varken Holmberg eller Damén-Wikholm särskilt orolig för att Skåldöborna skulle få det sämre ställt. Men hon vänder sig till beslutsfattare och tjänstemän i den offentliga sektorn.

– Jag hoppas att staten och kommunerna ser skärgården som betydelsefull och att man vill satsa på skärgården, dess livskraft och infrastruktur. För skärgården – och allt vad den har att erbjuda – är verkligen en rikedom, säger Tove Damén-Wikholm.