Drömmar förverkligas när man tål osäkerhet – ”Trots rädslan går man vidare och gör det”

Krista Kosonen är en skådespelare som bor i Helsingfors och som verkar leva ett vanligt liv i ett ovanligt yrke. Lycklig. Det är intrycket som uppstår vid mötet med den upptagna kvinnan. Hon bekräftar att intrycket stämmer.

- Jag lever en ganska hektisk period i livet på grund av att jag har rätt små barn och arbete. Samtidigt är jag medveten om att denna period i livet till hundra procent är den som jag någon gång kommer att sakna mest. Även om det ibland är helt galet, det där pusslet och tröttheten.

Kosonen beskriver det bästa med moderskapet och familjelivet med att säga att ”det är så tydligt vad ens uppgift är”.

- Du vet exakt vilken plats du har i världen. Och sedan är det väldigt roligt. När det ena barnet är elva märker man att tiden går väldigt fort. Det är en väldigt kort, intensiv och underbar period i livet.

På ett hotell i Uleåborg kommer Krista Kosonen ut ur hissen, dragande på en resväska och torkande lite osynlig svett. Kaffe är det som ger henne akut energi. Sedan fortsätter samtalet om viktiga saker i livet, som moderskap. I en tid då man talar mycket om föräldraskapets svårigheter värmer mamman Kristas glädje.

– Det är något helt fantastiskt med att man plötsligt har fått sådana människor i sitt liv. Jag får tillbringa mitt liv med de där små personerna. Hela tiden lyssna på deras berättelser. Jag har fått en oerhört stor gåva. De påminner om vad som är väsentligt, ställer frågor, helt utan fördomar mot andra människor. Det är underbart att ha en familj. Som skådespelare tycker jag att det har gjort mig till en mycket bättre skådespelare. Barnen väcker sådana känslor som man aldrig tidigare har känt, sådan kärlek och också ett slags raseri och oro.

Krista Kosonens make är regissören Antti Jokinen. Paret har arbetat tillsammans sedan de träffades under inspelningen av filmen Puhdistus. De har två barn, 11 och 4 år gamla. Pratar ni om arbetet hemma?

– Det gör vi, kommer svaret snabbt och glatt.

– Det är verkligen underbart. Det skulle vara hemskt om vi inte pratade om det. Det är ju ändå den värld vi lever i. Allting kan på något sätt kopplas till vårt arbete. 

Skådespelaren Krista Kosonen ser likheter mellan kommundirektörernas liv och sitt eget, och varför skulle hon inte göra det.

– Ni är säkert under ett enormt tryck, ni möter kritik och måste vara ganska motståndskraftiga, beskrev Krista Kosonen för publiken vid Kommundirektörsdagarna i Uleåborg i augusti.

Enligt Kosonen är kreativt tänkande inte på något sätt förbehållet enbart konstnärer, utan behövs i många yrken. I Uleåborg fick den finländska filmstjärnan välförtjänta applåder. Inte för sina skådespelarinsatser, utan till följd av ett uppriktigt anförande.

Osäkerheten i företagarlivet

Som skådespelare är Krista Kosonen frilansare och företagare. Någon vanlig arbetsdag finns inte, om inte mångfalden av arbetstider och skiftande uppgifter är det vanliga.

- Jag upplever att jag är expert på en viss sorts osäkerhet, rädsla och skam. Jag har aldrig haft en fast anställning. Mycket sällan är ens två dagar likadana tidsmässigt. Det varierar väldigt mycket, till exempel beroende på om en inspelning pågår. Om den inte gör det kan det finnas många olika jobb.

Dagen före intervjun vaknade Kosonen klockan sju, lämnade barnet på daghemmet och träffade sin personliga tränare. Därefter gick dagen i ett, med inspelning av röster till en animerad film, postsynkronisering till en film, inläsning av en ljudbok och genomgång av ett manus på agendan. Sedan var det redan dags att åka till flygplatsen.

Företagaren Kosonen längtar inte efter ett regelbundet och tryggt dagjobb.

- En viss typ av trygghet skulle kunna göra mig rastlös.

Skådespelaryrket och frilansarbete innebär mycket osäkerhet och att tåla den.

– 90 procent handlar om att stå ut med och tolerera osäkerheten: Tar ni mig, älskar ni mig? Också arbetssökandet är väldigt personligt, och man kan bli avvisad flera gånger i veckan. Det är lite som att gå på dejt flera gånger i veckan, fixa håret, sminka sig lite och försöka göra intryck, och sedan blir svaret ”nej”.

Arbetssökandet omfattar många olika skeden och förutsättningar: Först och främst måste kalendern vara tom för att man ens ska kunna få provfilmningar.

– Först måste du vara arbetslös, vilket redan i sig skapar rädsla och osäkerhet. Sedan får du provfilmningar, och i 90 procent av fallen får du svaret ”nej tack”, eller så hör du aldrig någonting om dem.

Samtidigt finns det mycket i skådespelaryrket som Kosonen säger att hon älskar.

– Jag inser att erfarenheterna av skådespelaryrket är ganska lika sådant som människor hamnar i, men som de inte nödvändigtvis har erfarenhet av. Man är hela tiden i nya situationer och måste göra sitt bästa. Det finns ingen trygghet när man är företagare.

Skådespelaryrket är som bäst när man får arbeta i grupp. Det passar Krista Kosonen bättre än att arbeta ensam.

- Jag inspireras. Jag får leka. Det är så jag ser på det här: som lek. 

Men hur krävande är det då? Kosonen, som har gjort många krävande roller, vill inte mystifiera skådespelaryrket.

- Det är ett tekniskt krävande yrke och också på så sätt att man måste försöka visa sidor av sig själv som skrämmer en. Men krävande? Det finns många andra yrken som är krävande. Psykiatriska sjukskötares arbete är verkligen krävande. Jag spelar bara en psykiatrisk sjukskötare, berättar Kosonen om en tidigare roll. 

I Finland är Krista Kosonen mycket känd. Hon syns i filmer, i offentligheten och på omslagen till magasin. Men skulle kändisskapet stiga henne åt huvudet?

- Det stiger mig inte åt huvudet, eftersom man också får ta emot det negativa. Jag tror inte att det skulle stiga mig åt huvudet annars heller. Men det är ju också ett yrke som är föremål för offentlig kritik. Det håller en ganska ödmjuk, eftersom varje arbete ändå börjar från noll. Jag kan i tre minuter rida på att folk känner igen mig och vet vem jag är, men sedan återstår fortfarande 42 minuter, beskriver Kosonen till exempel situationen utifrån sitt timslånga anförande på kommundirektörsdagarna.

- Finland är ett ganska litet land, och om man här skulle bli högfärdig vore det ganska löjligt.

Krista Kosonen har omkring tjugo års erfarenhet av arbete som skådespelare. I grunden finns sju års studier, först vid Lahtis folkhögskola och därefter sex år vid Teaterhögskolan.

- Jag har en ganska stark teknisk grund för skådespelaryrket. Om jag blir ombedd att gråta kan jag använda ren teknik.

Mot rädslorna

Att kombinera karriär och familj, företagande och osäkerhet kräver kraft och kanske också lite humor. På den allvarliga frågan om var man får den kraften svarar Kosonen med ett skratt:

- Från kaffe.

Skådespelaren, som är född i Esbo, funderar på mod och oräddhet. Var får man kraft mitt i osäkerheten?

- I allmänhet betyder tanken på mod inte att man måste vara orädd. Det handlar om att man går vidare och gör, trots rädslan. Man får erfarenhet bara genom att göra och gå vidare, beskriver Kosonen efter mer än tjugo års erfarenhet som skådespelare.

Efter att ha fyllt fyrtio vet hon att saker aldrig går exakt som man planerar.

- Omständigheterna är aldrig optimala. Om människor väntar på optimala omständigheter, oavsett om det gäller kommunledning eller skådespeleri, kommer de aldrig.

Kosonen funderar på att man alltid kan skylla på omständigheterna, men att det är ganska meningslöst.

- Jag förringar inte mig själv, men om jag gör bort mig och inte har förberett mig väl kan jag bli besviken på mig själv och fundera på varför det hände. Och försöka rätta till det till nästa gång.

Krista Kosonen minns inspelningarna i Norge för några år sedan som ett krävande rollarbete. I serien Beforeigners spelar Kosonen Alfhildr Engilmsdóttir, en vikingakrigare som dykt upp i dagens Oslo.

- Jag gjorde 120 inspelningsdagar och pratade fornnordiska. Man kan inte komma till inspelningsplatsen och säga att det här är väldigt svårt. Till och med en enda minut är så dyr att man inte kan ta hand om skådespelaren där. Det gäller förstås även andra yrken.

Misslyckandets gåva

Krista tycker att misslyckanden till och med är en gåva, även om de egentligen inte känns så.

Det är oundvikligt om man strävar efter något annat än det man är van vid.

- Om man försöker göra något på ett nytt sätt kommer det kritik och misslyckanden. Vad är ett misslyckande? Det väsentliga är hur man reser sig igen. En stor insikt har varit att vi gör det tillsammans. Jag har inte träffat en enda människa som inte skulle ha hjälpt. Det är väldigt rörande.

Krista Kosonen säger att hon är en intuitiv människa, inte alls en känslomänniska.

- Intuition är den kraftfulla kunskap som finns inom oss. Jag är inte särskilt mycket en känslomänniska alls. Det är inte något flummigt utan konkret kunskap som finns i oss alla. Den har kommit genom alla de erfarenheter vi har haft.

Hon tar mötet med en ny människa som exempel.

- När ni träffar en människa för första gången fungerar intuitionen trehundratusen gånger snabbare än det rationella tänkandet. Intuition är närvaro och att lyssna in sig själv. 

Krista Kosonens arbete är mångsidigt och utöver skådespelararbetet gör hon också talaruppdrag, såsom på kommundirektörsdagarna.

- Jag reser också runt som ambassadör för Barn- och ungdomsstiftelsen (Lasten ja nuorten säätiö) och talar på olika håll i Finland om betydelsen av att drömma. Jag har själv fått göra så mycket att jag aldrig ens hade kunnat drömma om allt det.

Skådespelaren tar som exempel situationer där hon har sökt en roll i en svensk eller norsk produktion.

- Jag har fått göra många huvudroller på svenska och norska, trots att jag inte talar varken norska inte heller svenska. Det är onödigt att i förväg tänka att de säkert vill ha en svensk skådespelare till en roll i en pjäs av Astrid Lindgren. I stället kan jag plötsligt få dem att tänka annorlunda.

Krista Kosonen är nöjd med sitt liv, men har fortfarande gott om drömmar.

- Kanske drömmer jag ändå om att få göra trevliga jobb utomlands, meningsfulla roller. Det är roligt att få jobb så att ingen känner till mig på förhand. Att det helt och hållet bygger på skådespeleriet och inte på att man funderar ur marknadsföringssynpynkt på rollbesättningen. 

Helsingfors, som en gammal dam

Krista Kosonen bor i huvudstadsregionen. Det finns egentligen tre viktiga platser i Finland: Esbo som födelsestad, Helsingfors som hem och Pargas som fritidskommun.

- Pargas och Nagu är en livlina. Jag har lite av ett hatkärleksförhållande till Esbo. Men när någon annan kritiserar Esbo försvarar jag det genast. Jag ville därifrån, men det är ju ändå där jag har vuxit upp.

Och Helsingfors då?

- Helsingfors är underbart coolt, som en distanserad gammal dam. Det är inte en sådan som behöver låtsas. En huvudstad som har upplevt mycket, men en tyst huvudstad. Helsingfors och hela Finland är fulla av historia. Kärleken till Helsingfors hänger samman med att jag kom in på gymnasiet för scenkonst. Det och människorna där öppnade min värld.