Man i mörk kostym står med armarna i kors mot en ljus bakgrund.
Kommunförbundets utvecklingschef Mikko Mehtonen har noggrant följt hur kommunerna har klarat av att ordna AN-tjänsterna, sett till siffrorna.

Så har kommunerna klarat AN-reformen – se uppgifter om straffavgifterna

Kommunförbundets utvecklingschef Mikko Mehtonen föreslår ett försök som skulle kunna stärka sysselsättningsområdenas verksamhet.

Publicerad

Kommunen deltar i finansieringen av arbetslöshetsförmåner för arbetslösa invånare. I allmänhet talar man om kommunernas straffavgifter.

- Straffavgift är en synonym för kommunandelen av arbetslöshetsskyddet, berättar Kommunförbundets utvecklingschef Mikko Mehtonen.

Det handlar inte om ett officiellt bötesstraff, utan om en lagstadgad betalningsandel vars syfte är att uppmuntra kommunerna att sysselsätta sina invånare så snabbt som möjligt.

Varje kommun betalar sin andel för de arbetslösa i den egna kommunen.

Mehtonen anser att det vore ett intressant initiativ om straffavgifterna betalades på sysselsättningsområdesnivå.

Kommunernas kostnader för arbetslöshet ökar

  • Kommunernas betalningsansvar för arbetslöshetsförmåner börjar nu efter 100 arbetslöshetsdagar. Andelen ökar stegvis från 10 till 50 procent.

  • Över 80 procent av kostnaderna uppstår från långtidsarbetslöshet. Kommunandelen väntas stiga från 780 miljoner euro i fjol till 900 miljoner euro i år.

  • Mikko Mehtonen föreslår att kostnaderna kunde delas inom sysselsättningsområden. Det skulle sprida risken mellan kommunerna och stärka gemensamt ansvar för sysselsättningen.

- När AN-reformen inleddes föreslog jag för områdena att man skulle pröva en straffavgift riktad till sysselsättningsområdet. Då kunde betalningsandelen tas ur sysselsättningsområdets budget och kostnaderna fördelas jämnt mellan kommunerna i området.

- I ett sådant försök skulle incitamentet vara att varje kommun ansvarade för situationen i hela sysselsättningsområdet.

Inget sysselsättningsområde tog då fasta på förslaget. Mehtonen ser fortfarande ett sådant försök som en god möjlighet.

- Det handlar om att dela riskerna i samband med arbetslöshet, om i vilken utsträckning den ekonomiska risken med arbetslöshet delas mellan kommunerna.

Kommunspecifika uppgifter om straffavgifter: Länk till FPA:s statistik

En gradvis ökande skyldighet

Kommunernas betalningsandelar i finansieringen av arbetslöshetsskyddet har ökat ganska mycket.

En orsak är att betalningsbördan nu börjar tidigare. Före reformen deltog kommunerna i betalningen av arbetslöshetsskydd först när en person hade varit arbetslös i 300 dagar. I den nuvarande modellen börjar kommunens betalningsskyldighet redan efter 100 arbetslöshetsdagar.

– Betalningsandelen ökar stegvis. Kommunandelen börjar på 10 procent och är som högst 50 procent, förtydligar Mehtonen.

– Betalningsandelen debiteras på individnivå. Ju längre en individ är arbetslös i följd, desto mer betalar den arbetslösas hemkommun i kommunandelar av arbetslöshetsförmånerna.

Det bör också beaktas att kommunerna inte längre endast finansierar arbetsmarknadsstöd eller det allmänna stöd som ersatte det i maj, utan kommunens betalningsandel gäller nu även Folkpensionsanstaltens grunddagpenning samt inkomstrelaterad dagpenning som betalas av arbetslöshetskassorna.

Kommunerna betalar hälften av kostnaderna för grundläggande utkomststöd. Den årliga summan av kommunandelen för grundläggande utkomststöd är cirka 460 miljoner euro.

– Kommunerna betalade en andel redan före AN-reformen. Efter reformen betalar kommunerna en större andel.

Med förändringarna har man velat öka systemets incitament, eftersom sysselsättningstjänsterna – det vill säga verktygen för att påverka sysselsättningen – har överförts till kommunerna.

Mehtonen betonar att kommunerna i samband med AN-reformen fick kompensation för den ökade kommunandelen.

– Kompensationen förändras inte enligt arbetslöshetsläget.

När det exceptionellt svaga sysselsättningsläget drar ut på tiden har kommunernas betalningsandelar ökat mer än väntat. Men kommunerna betalar inte dessa avgifter ensamma.

- Även arbetsgivare och arbetstagare deltar i finansieringen av arbetslöshetsskyddet. Och staten betalar fortfarande mer för dessa förmåner än kommunerna.

En del av verktygen finns i regionerna

Kommunerna har fått ansvar för skötseln av sysselsättningen, och det var något kommunerna önskade, påminner Mehtonen.

I kommunerna har det i någon mån framförts kritik om att kommunerna, när social- och hälsovårdstjänsterna övergick till välfärdsområdena, inte har haft kontroll över de tjänster som kan påverka vissa människors hinder för sysselsättning.

Under den svaga konjunkturen har arbetslöshetsperioderna blivit längre och långtidsarbetslösheten ökat. Redan 84 procent av kommunernas betalningsandelar uppstår från långtidsarbetslösa.

Och när det inte finns social- och hälsovårdstjänster att ordna för dem, finns det nödvändigtvis inte heller några andra egentliga möjligheter att främja situationen för personer som är svåra att sysselsätta.

- Det kan också uppstå en situation där det, om man inte bedömer att det finns verkliga förutsättningar för sysselsättning, finns ett incitament att erbjuda dem ett minimiantal tjänster.

- När det gäller detta incitamentssystem har det noterats att det fungerar dåligt i vissa situationer.

Samtidigt är det bra att notera att det finns kommuner där sysselsättningssituationen är jämförelsevis god.

– Arbetslöshetsgraden kan till och med vara förvånansvärt låg.

Arbetsmarknadspolitiskt stöd

Sysselsättningsgraden har tidvis varit på uppgång. Däremot har det inte funnits lika många positiva tecken när man följer utvecklingen av antalet arbetslösa.

Mehtonen påpekar att regeringens beslut har lett till att fler än tidigare, exempelvis pensionärer och studerande, har blivit arbetssökande. Dessutom har invandringen ökat antalet såväl sysselsatta som arbetslösa.

Olika sysselsättningsåtgärder har fortlöpande övervägts, och Mehtonen lyfter fram ett positivt exempel.

– Nu kommer ett arbetsmarknadspolitiskt understöd som ska stödja organisationers sysselsättning. Det här är en åtgärd i rätt riktning.

Statsminister Petteri Orpos (Saml.) regering lämnade i september 2026 en proposition till riksdagen om ett nytt arbetsmarknadspolitiskt stöd. Årskostnaden för denna nya modell för sysselsättning med låg tröskel för långtidsarbetslösa, som huvudsakligen riktar sig till tredje sektorn, uppskattas till cirka 13 miljoner euro. Verktyget ger sysselsättningsområdena möjlighet att stödja långtidsarbetslösas och ungas återgång till arbetsmarknaden genom föreningsverksamhet. Den nya lagen är planerad att träda i kraft i början av april.

De mellanliggande arbetsmarknaderna måste stärkas

På Kommunförbundet ser man vikten av mångsidiga sysselsättningsåtgärder.

- Det vore bra att också stärka de mellanliggande arbetsmarknaderna.

Med mellanliggande arbetsmarknader avses en form av arbete och stöd som ligger mellan den öppna arbetsmarknaden och arbetslöshet. Syftet är att hjälpa personer i en svår ställning på arbetsmarknaden att få fotfäste i arbetslivet.

Kommunförbundets utvecklingschef Mikko Mehtonen har särskilt utifrån siffrorna noga följt hur kommunerna har klarat av att ordna arbetskraftstjänsterna.

I Finland finns 45 sysselsättningsområden, där verksamheten delvis ännu söker sin form, anser Mehtonen.

- För vissa områden går det kanske lite bättre än för andra.

Ansvaret för att ordna tjänsterna övergick från staten till kommunerna i början av 2025.

- Kommunerna har lyckats väl. Förhållandena har varit mycket utmanande.

Exempelvis har byggbranschen i Finland genomgått en exceptionellt djup och långvarig lågkonjunktur, men mot slutet av 2026 syns försiktiga tecken på en långsam och delvis vändning i situationen.

Det allmänna konjunkturläget var mycket utmanande när kommunerna tog över ansvaret för att ordna sysselsättningstjänsterna. Trots att konjunkturen förbättrats har arbetslösheten förblivit exceptionellt hög.

När man överväger den närmare nivån på hur de 45 sysselsättningsområden som bildats i Finland har klarat sig, är det bra att ta en paus.

- Det är kanske ännu för tidigt att bedöma detta närmare.

Tammerfors som exempel

Kommunandelen av arbetslöshetsförmånerna uppgick i fjol till 780 miljoner euro, och enligt prognoser som uppdaterades i oktober skulle kommunandelen i år redan uppgå till 900 miljoner euro.

Det innebär att kommunerna i år betalar betydligt mer i avgifter till följd av arbetslösheten än i fjol.

- Eftersom över 80 procent av kommunandelen uppkommer från långtidsarbetslösa sjunker nivån på kommunandelen knappast alls år 2027. I prognosen har man också beaktat finansministeriets bedömning i den ekonomiska översikten (hösten 2026), enligt vilken sysselsättningsläget förbättras avsevärt först under senare hälften av 2027.

För Tammerfors del var kommunandelen av arbetslöshetsförmånerna exempelvis 219 euro per invånare i fjol, och enligt prognosen är stadens kommunandel 219 euro per invånare också i år.

Motsvarande siffra för sysselsättningsområdet i Tammerforsregionen var 176 euro per invånare i fjol, och prognosen för i år är 174 euro per invånare.

Powered by Labrador CMS