Vasa stad har flera tusen hektar skog att sköta och åtgärda

Inte att förglömma har skogsbruk fortsättningsvis en betydande roll och en sysselsättande effekt i olika finländska städer.

Vasa stad förfogar idag över cirka 4 000 hektar skog i en vidsträckt geografisk zon som sträcker sig från Sundom i väst till Lillkyro i öst. Därtill äger staden skog både i Korsnäs och Ilmola-trakten.

De skyddade och statsägda skogsområden som finns i Vasa räknas inte till den ovanstående arealen.

— Arbetet inom stadens skogsbruk är säsongsrelaterat. Vintertid handlar det främst om manuellt baserade traditionella gallringar i stadsnära skogar. På vårarna och somrarna är det röjnings- och putsningsverksamhet som gäller. Plus en del planteringsjobb, säger Peter Österåker, skogsförman på Vasa stad.

— Maskinella avverkningar sker vanligtvis på höstar eller vintertid.

Trädfällningar och allmänna uppsnyggningar i stadsmiljöer är ett annat exempel på en typisk uppgift för skogsbruket i Vasa.

— Två skogsarbetare och en traktor är reserverade för dessa jobb. Vi tar vid behov bort träd som börjar vara i sämre skick. Träden ska vara belägna på stadens områden. Några arbeten på privata tomter gör vi inte, säger Österåker.

Fritid, bostäder och industrier

Leif Bengs, skogsbruksingenjör på Vasa stad, framhåller att tiderna när skogen var en mera betydande inkomstkälla för staden är förbi.

— I dag går det lokala skogsbruksarbetet i hög grad ut på att vårda skogsmiljöer i rekreationsområden. Samt att göra avverkningar i samband med byggen av bostadsområden och industrier. Exempelvis har cirka 300 hektar skog huggits inför det planerade GigaVasa-projektet i Runsor.

—  Om virkespriserna befinner sig på en lägre nivå går staden in för att avverka mera. På årsnivå är omfattningen 3 000-4 000 kubik medan skogstillväxten uppgår till 22 000 kubik, säger Bengs.

Vasa stad tillämpar som bäst en riktgivande skogsbruksplan för tidsperioden 2020-2030. På den lokala kartan är föreslagna skogsvårdsåtgärder, gallringsobjekt och förnyelser utmärkta.

Skogsbruksplanen har stött på en del hård kritik. Vasa miljöförening är en aktör som har protesterat och ifrågasatt på synligt vis.

Framför allt vill miljöföreningen värna om och skydda det lokala djur- och fågellivet. Allt från insekter till flygekorrar och fladdermöss omnämns.

— Man har också skickat brev med felaktig information. I breven läggs avverkningsförslagen fram som avverkningsplaner. Målsättningen är att skapa motstånd mot skogsbruksplanen.

— Samtidigt gäller det att minnas att den här skogsbruksplanen i första hand innehåller åtgärdsförslag. Det är ett riktgivande men inte bindande instrument. Långt ifrån alla punkter blir förverkligade i praktiken, påpekar Leif Bengs.

— I praktiken är kalhyggen en sällsynt företeelse i Vasas skogsvärld. Under mina två år som förman har endast knappt två hektar skog kalhuggits, säger Peter Österåker.

Hundratals olika arbetsställen

I samband med Kommuntorget-intervjun i mitten av mars pågår gallringsarbeten i ett skogsskifte på ett stenkasts avstånd från ett hårt trafikerat affärsområde i Melmo. Intill den ena trafikleden tornar en färsk virkeshög upp sig.

— Förutsättningarna har varit klart bättre på sistone efter en kall vinter och ordentlig tjäle i marken. Arbetena i det här skiftet bör dock avslutas om några dagar, säger Österåker.

Skogsarbetaren och Sundombon Dan Falk har varit i Vasa stads tjänst i cirka 20 år. Med motorsågen som centralt verktyg är han mitt uppe i ett förmiddagspass i Melmo-skogen.

— Tidigare arbetade jag på annat håll i skogsbranschen i 25 år. Jag var 16 år när jag började och jag har hållit på med det här i 45 år, säger Falk som trivs utmärkt i sitt värv.

— Jobbet är omväxlande och fritt. Jag åker i praktiken runt till hundratals olika arbetsställen.

— Det har varit olika system att arbeta i under årens lopp. Numera får skogsarbetarna månadslöner och timlöner. Förr var det mest arbete på ackord som gällde, tillägger Falk.

Ingen brist på inhemsk arbetskraft

Vasa stads skogsbruk sysselsätter nio skogsarbetare för närvarande. Man har därtill avtal med några entreprenörer som ombesörjer anslutna olika transportuppgifter.

Läs också detta

— Den senaste nyrekryteringen skedde för två år sedan. Två platser var tillgängliga och det lämnades in 13 ansökningar, säger Peter Österåker.

— Någon brist på inhemsk skogspersonal har inte förekommit här i Vasatrakten. Jag får ofta förfrågningar om lediga jobb per telefon av personer som arbetar inom den privata skogsbranschen, säger Österåker.

Samtidigt säger Leif Bengs att det överlag är svårt att locka yngre förmågor till branschen.

På önskelistan finns personer med tillräckliga kunskaper om och erfarenheter av skogsarbete. I den nuvarande arbetsstyrkan ingår någon anställd med skogsmaskinförarutbildning.

Hur står det annars till med skogsbruket i andra finländska städer?

— Skogsbruket är inte så stort i alla inhemska städer. I Österbotten är åtminstone Kristinestad, och i viss mån Karleby, exempel på städer där skogsverksamheten är av mera betydande slag, säger Bengs.