Björn Månsson: Lika svagt betyg som för Trump
President Donald Trump innehar som känt för tillfället världsrekordet i impopularitet i sitt hemland. Men vår regering ligger inte långt efter.
Enligt den senaste partibarometern, som publicerad av Yle i förra veckan och HBL 20.10, anser 69 procent av finländarna att regeringen Orpo-Purra skött sig ganska dåligt eller dåligt. Eller omsvängt: färre än var tredje anser att regeringen skött sig väl eller ganska väl.
Man kan av partiernas acceptanssiffror utläsa en antydan om nästa regeringsbas.
Nu ska dylika siffror naturligtvis alltid tas med stora nypor salt. Lika impopulära har på senare år åtminstone regeringarna Sipilä, Stubb och Katainen under vissa perioder varit, liksom en av Lipponens. I svåra tider är det alltid svårt att regera till allmän belåtenhet.
Intressantare är då att titta på opinionerna bland olika partiers väljare. Föga överraskande anser hela 81 procent av samlingspartiets väljare och 67 procent av sannfinländarnas att regeringen klarat sig bra eller ganska bra. För ett år sedan var siffrorna faktiskt omsvängda: sannfi-väljarna var nöjdare än saml-väljarna. Svängningen kan bero på vilka politiska frågor som var högaktuella just då mätningarna gjordes.
Men sedan kommer det mest intressanta elementet i den aktuella partibarometern: Oppositionspartiet Centerns väljare är klart mer nöjda än regeringspartiet SFP:s, som är bara snäppet mer tillfreds än oppositionspartiet de grönas! Bara 17 procent av SFP-väljarna – var sjunde – ger regeringen betyget ganska bra eller bra.
Se där SFP:s dilemma i ett nötskal. Anna-Maja Henriksson förde in partiet i en regeringsbas som partiets väljare inte gillade, och efter att hon tog plats i Europaparlamentet på bekvämt avstånd i Bryssel och Strasbourg fick – och får – Anders Adlercreutz ta ansvar för följderna.
Och då kritikerna av partiets regeringsengagemang, med avgående riksdagsledamoten Eva Biaudet i spetsen, ibland har fått höra att de representerar bara en högljudd, missnöjd minoritet inom partiet, tyder siffrorna på att de tvärtom talar för den stora majoriteten av väljarna.
Lite tröst kan SFP hämta i partibarometerns mätning av inställningen till de olika partierna, det man kunde kalla acceptans – eller tolerans. De siffrorna är i gengäld verkligt pinsamma för samlingspartiet.
Socialdemokraterna toppar som väntat tabellen. Nästan hälften av alla tillfrågade, 48 procent, har en positiv inställning till dem. Mer överraskande är att Centern ligger tvåa, på 43 procent, de gröna trea på 41 procent och Vänsterförbundet fyra på 38 procent. Först efter lilla Rörelse nu på 36 procent följer riksdagens nu största parti Saml på 32!
Att fyraprocentspartiet SFP på 29 procent är mer omtyckt än riksdagens näststörsta parti Sannfi på 27 procent är den lilla trösten för partiet. Men så har ju SFP alltid visat betydligt högre acceptanstal än vad partiet lyckats mobilisera väljare i val. Men hur attrahera nya väljare, även över språkgränsen, om bara 17 procent av partiets trogna väljare gillar den regering SFP suttit i – och i själva verket möjliggjorde?
Om man vill, kan man av partiernas acceptanssiffror utläsa en antydan om nästa regeringsbas, det som på finska har kallats ”kolmen Antin hallitus”: Antti Lindtmans SDP, Antti Kaikkonens Center och Anders Adlercreutz SFP. Plus gärna Sofia Virtas Gröna.
Det vore en regering i den breda mittfåran i finländsk politik.