Gustaf Westerholm – ännu en nationell digitaliseringsmiss
Tre år, tusentals arbetstimmar och en massa marknadsföring senare slutar det nationella digitala familjecentret att existera. Det borde egentligen inte ses som en överraskning, frågetecknen fanns redan innan projektet inleddes.
För ungefär tre år sedan inleddes det stora projektet Prima Botnia i Österbotten. Med en totalbudget på över 9 miljoner euro innehöll det många olika utvecklingsområden.
Ett av dessa var uppbyggnaden av ett digitalt familjecenter, eller OmaPerhe som statligt ägda DigiFinland döpte det till. Om man undrar vad tjänsten heter på svenska, så är svaret enkelt, tjänsten gavs inget svenskt namn. Inte heller stödtjänsten OmaHelpperi som skulle gå hand i hand med familjecentret gavs något svenskt namn.
Läs mer om namnproblematiken inom offentliga digitala tjänster.
Kanske lika bra, för nu står vi här, drygt en månad efter att slutrapporterna för projektet har lämnats in och kan konstatera att DigiFinland drar proppen ur hela familjecenterhelheten. Plattformarna bakom OmaPerhe och OmaHelpperi ska läggas ner.
För att förstå hur detta är möjligt måste man börja från början.
Själva idén med att samla korta servicebeskrivningar och kontaktuppgifter om olika familjerelaterade tjänster på samma plats var i sig inte dålig. Men att det skulle göras under en ny nationell digital tjänst som man sedan skulle få kunderna att använda i stället för eller som tillägg till välfärdsområdenas befintliga webbtjänster var aningen naiv.
En välfungerande digital tjänst förutsätter nämligen att tjänsten i fråga fungerar utan tekniska bekymmer, i flera välfärdsområden även på två språk, och att kunden kan uträtta hela ärendet i tjänsten eller i de till tjänsten kopplade delarna. Därtill måste kunderna veta att tjänsten existerar och vilket mervärde den erbjuder.
Det viktigaste när man planerar en ny digital tjänst är att ha ett svar på frågan: varför ska kunden använda den här tjänsten i stället för den han eller hon redan använder?
Det ska sägas att man inom digitalisering måste våga prova på det okända och det är oftare man misslyckas än lyckas. Men man brukar också tala om att man ska lyssna på kunderna och gräsrötterna. Någonstans i DigiFinlands högborg glömdes tyvärr det senare bort då projektramarna för det digitala familjecentret gjordes upp.
Det var då, innan projektet sjösattes, som man borde ha funderat ifall det verkligen var ännu en ny nationell digital tjänst som behövdes? Efterlyste verkligen gräsrötterna detta, eller ville de ha någonting annat? Kunde resurserna i stället ha riktats till att stöda välfärdsområdena i deras digitalisering av de viktigaste tjänsterna för barn, unga och familjer? Tjänster kunderna redan var vana att använda och hitta.
All heder ska ändå gå till projektpersonalen som gjorde ett gediget arbete. I Österbotten lanserades och marknadsfördes det digitala familjecentret enligt tidtabell. Men användningsgraden var låg och trots marknadsföring steg den inte till hållbara nivåer.
Det är lätt att vara efterklok. Det är också lätt att konstatera faktum och faktum är att kunderna inte tog till sig den nya digitala tjänsten och resultatet blev där efter. Därför fattades under våren 2025 beslutet att inte fortsätta med tjänsten i Österbotten. Flera andra välfärdsområden gjorde samma sak.
Efter beslutet tog välfärdsområdet till vara allt det arbete och kunnande som uppstått under projekttiden och implementerade det på den egna webbplatsen och i den egna verksamheten. Under slutet av 2025 lanserades en uppdaterad version av målgruppssidan ”För barn, unga och familjer” på välfärdsområdets första sida. En målgruppssida som redan i sin tidigare form var mer besökt i Österbotten än det digitala familjecentret.
Bekanta dig med målgruppsidan.
På det här viset gick inte alla de tusentals arbetstimmarna till spillo för Österbottens del vad gäller familjecentret. Frågan är hur det kommer gå för arbetstimmarna vid de sju välfärdsområdena som fick kallduschen för några veckor sedan.
Man ska inte strö salt i andras sår, men man måste få ställa kritiska frågor. Speciellt då statligt ägda företag kör sina egna race med skygglapparna för ögonen när offentliga vårdtjänster digitaliseras. Det är bara att konstatera, DigiFinlands rykte har fått sig ännu en törn.
Det är på sin plats att påminna om den nordiska e-hälsobarometerns resultat 2023. Då var finländarna mest missnöjda i Norden med de digitala vårdtjänsterna. I väntan på resultaten av nästa e-hälsobarometer kan vi fråga oss, har det blivit bättre?
Länk till kolumnen om e-hälsobarometern