Gustaf Westerholm: Pengar är medel och får inte bli mål
Politiska trender vänder, regeringar byts och nya finansieringsmodeller tas fram. Dessa är inte eviga, men om man inte är uppmärksam kan tankesätt som uppstått under vissa perioder stanna kvar inom organisationerna för länge.
Det nya förslaget till finansieringsmodell för välfärdsområdena har stött på skarp kritik, inte minst i Österbotten. Att försöka förstå sig på modellen som lekman leder till att pannan slås i djupa veck. Men i den här texten ska vi inte gräva ner oss i modellerna, utan i vad de leder till i förlängningen.
”Vården är ett professionellt, men demokratiskt system som ägs av medborgarna. Därför är ett missnöje med vården i förlängningen ett missnöje med demokratin.” Det slog Petra Svedberg, SKR:s direktör för avdelningen för demokrati och ledarskap fast i sitt framförande under Nordens största e-hälsa konferens i Göteborg förra veckan.
Det har ingen betydelse hur bra vård en enhet ger om inte kunderna känner till eller kan ta del av den vården.
Sverige har ett annorlunda utgångsläge än Finland då kunden själv kan välja var hen får sin primärvård som i Sverige kallas för öppenvård. Kunden kan alltså välja att få sin statligt finansierade vård via en offentlig vårdcentral eller en privat.
Svedberg menar att det därför kan förekomma variationer i vården både aktörer emellan och regionalt. Detta kan göra att man känner sig orättvist behandlad och man upplever missnöje med den vård eller nivå av vård man fått.
I Finland har vi inte samma problem, snarare tvärtom. Här är kunderna i regel väldigt nöjda med den offentliga vård man får, då man väl fått den. Utmaningarna är i stället de eviga frågorna om långa väntetider, närheten till vården, utrymmesbrist på boenden med mera. Samt dessa politiskt uppgjorda finansieringsmodeller som påverkar välfärdsområdena ojämlikt samt de sparkrav som uppstår till följd.
Men politiska trender vänder, regeringar byts och nya finansieringsmodeller tas fram. Dessa är inte eviga, men om man inte är uppmärksam kan tankesätt som uppstått under vissa perioder stanna kvar inom organisationerna för länge.
I Österbottens välfärdsområde har sparåtgärderna avlöst varandra i princip sedan verksamheten inleddes 2022. I media har ekonomin vädrats flitigt men även vid informationstillfällena till såväl invånare som personal har ekonomin och sparåtgärderna fått mycket utrymme. Det är förståeligt, för ekonomi är mätbart, det går att förklara med siffror. Plus och minus, budgeter och kostnadskalkyler.
Men hur omvandlar du en diagnos till euro? Eller den känslan av trygghet du fick då hemvården pratade med dig ansikte mot ansikte? Eller nöjdheten av att du kunde uträtta ditt ärende snabbt och effektivt via en digital tjänst i mobilen?
I Finland känns det som att rådande finansieringsmodeller har kört välfärdsområdena in i vägskälet där ekonomi blir ”mål” i stället för ”medel”.
Den första varningssignalen är ökningen av kortsiktiga beslut grundade på inbesparingar i stället för långsiktiga beslut grundade på utveckling och förbättring av servicen, som kan ge inbesparingar på sikt.
Följande signal är då det bland personalen börjar synas utebliven innovation och lägre motivation samt sämre engagemang då samverkan mellan enheter, välfärdsområden, och länder uteblir på grund att alla optimerar och håller sig till sitt.
I denna omgivning efterlyser personal och ledning tydligare ramar och mätare så man kan påvisa att man gjort allt som förutsattes av en. Men är detta ens relevant om helheten misslyckas?
Helheten ja, det där som innefattar mer än ens eget ansvarsområde, varför var den så viktig?
För det är en fungerande helhet som skapar systemet som ska leverera produkten till kunden. Det har ingen betydelse hur bra vård en enhet ger om inte kunderna känner till eller kan ta del av den vården.
En väl levererad produkt som kunden är nöjd med skapar i sin tur värde. Värde leder till ökat förtroende för vårdproducenten, välfärdssamhället och i förlängningen en starkare tro på vår demokrati.
Förenklat kan man säga att värde skapas där vårt ansvar tar slut, inte inom våra ansvarsområden.
Välfärden har några tuffa år bakom sig. Hur bra välfärdsområdena de kommande åren kan leverera vården som helhet till sina kunder kommer att vara avgörande för tilltron till hela välfärdssamhället på sikt. Det gäller att vara uppmärksam på ovannämnda signaler och fortsätta tänka långsiktigt, även om medlen just nu är väldigt begränsade.
En kund som i sitt privatliv är van att använda snabba, smarta och lättillgängliga digitala verktyg kommer i alla fall delvis att vela använda motsvarande i sin kontakt med vården. Medan de som inte är vana vid digitala verktyg, kanske till viss del vill ha kontakt och tillgång till vården på andra sätt.
Då ska välfärdsområdets mål vara att erbjuda kvalitativa och säkra lösningar för bägge kunder jämlikt. För att uppnå dessa mål använder vi medel. Inte tvärtom.
Länk till artikeln där välfärdsområdets ledning kritiserar finansieringsmodellen, klicka här.
