Gustaf Westerhom: Ha is i magen - även när AI-tåget rusar fram
AI:s framfart inom den offentliga sektorn påminner om livet med tre pojkar. Det är full fart dygnet runt, frågorna tar aldrig slut, resurser slukas, svar finns på allt och de är övertygade om sin egen förträfflighet.
I den pågående utvecklingen är det lätt att bli yr. Det blir oftast dubbla budskap i kommunikationen som skapar otydlighet och osäkerhet. Pressen inifrån och utifrån på en ”att göra något” är hög. Det görs inköp på impuls eller för att lösa ett kortsiktigt problem. Helheten hinner inte få utrymme. Alla andra har ju redan löst det, varför har inte vi gjort det? Och så här håller det på.
Det är ovanstående verklighet som personalen inom den offentliga sektorn ställs inför då det kommer till utveckling av verksamheten med lösningar inom artificiell intelligens. I denna verklighet står man inte ensam, men man står med blottad flank och kavalleriet är långt borta.
Inom den offentliga sektorn är nämligen beslutsfattare och tjänstemän vana vid att ha flankstöd av riktlinjer, anvisningar och lagar när komplexa frågor ska tacklas. I AI-frågan saknas detta flankstöd, inte på grund av lättja från intresseorganisationerna, staten och EU, utan för att de inte har en chans att hinna med.
Exempelvis EU:s lag som berör artificiell intelligens (AI Act) från 2024, togs i bruk i olika faser fram till slutet av 2025. Lagen har kritiserats för att den redan under sin beredning hade hunnit bli föråldrad, inte minst var den det då den trädde i kraft.
Detta är inte överraskande med tanke på vilken fart AI-utvecklingen har hållit de senaste åren. Ur de egna upplevelserna kan nämnas att endast en handfull utställare på Vitalis e-hälsa mässa 2024 i Göteborg uppvisade AI-verktyg för hälso- och sjukvården. Medan nästan alla hade någon form av AI-produkt i sitt sortiment under 2026 års dito.
Det finns inte en chans för lagstiftande processer på någon nivå att hinna med i den utvecklingshastighet som AI upprätthåller. Det blir lite av ett deja-vú när man minner sig tillbaka hur utvecklingen med sociala medier och smarta enheter skenade i väg. Då som nu är de stora amerikanska teknologiföretagen mycket väl medvetna om sin makt och att de ligger steget före lagstiftarna.
Kanske lönt att sprida ut riskerna i organisationens AI-portfölj.
För att karikera kan man säga att i 2026 års tappning av västerndramat har Billy the Kid, Butch Cassidy och Jesse James bytts ut mot Claude (Anthropic), Gemini (Google), Copilot (Microsoft) och ChatGPT (OpenAI) som alla vill ha en del av den europeiska offentliga sektorns diligens.
I våras blev både Google och Meta dömda för att avsiktligt ha producerat beroendeframkallande innehåll för barn på sina sociala media plattformar YouTube och Facebook. Då ställer man sig frågan ifall detta är företag man vill utveckla den offentliga sektorns AI-portfölj med?
Men det är långt ifrån endast dessa två som tänjer på reglerna. Den brittiska tidningen The Guardian publicerade tidigare i år en artikel där brittiska politiker beskyller Microsoft för att ha ”blåst det nationella vårdsystemet på pengar” – ”Microsoft ripped off the NHS”, hette det. Debatten handlar om att Microsoft först gjort stora värdefulla kontrakt med den offentliga sektorn i Storbritannien och sedan då kunderna är uppbundna så får organisationerna betala multum extra för de olika AI-licenserna och tilläggstjänsterna.
Tillbaka i Finland har vi svårt att bestämma oss då AI-framtiden är så oförutsägbar. Man vill inte göra fel, men man vill inte heller stå kvar på perrongen då AI-tåget avgår. Det behöver man inte göra heller, men det kanske vore en bra idé att åka med en bit, hoppa av, fundera vart man egentligen vill åka eller behöver åka och sedan välja nästa tåg efter det. Man behöver inte heller åka Pendolino bara för att alla andra gör det.
Inom Österbottens välfärdsområde testades under 2024 en AI-lösning för att hjälpa personalen att snabbare hitta rätt innehåll på intranätet. Efter testperioden utvärderades verktyget och samarbetet avslutades. Nu testar vi nya finländska AI-verktyg och lösningar för nästa testperiod.
Det behöver inte bli rätt och det blir oftast inte det heller den första gången. Därför är det viktigt att man inte gör sig livegen till en plattform och leverantör för en överskådlig framtid, i alla fall inte före läget på AI-marknaden stabiliserats.
I stället kanske man kan sprida ut riskerna i organisationens AI-portfölj och på samma gång få tillgång till fördelarna av flera olika leverantörers utveckling på olika områden.
Om det är någonting det inte lönar sig ge bort i en handvändning så är det flexibilitet. Varken i arbetslivet när det gäller AI-utveckling, eller i vardagen med tre pojkar.
