Harry Lunabba: Om konsten att göra rätt – också i Kyrkslätt

Krisen i den svenska bildningssektorn i Kyrkslätt handlar inte bara om språkrättigheter. Det handlar om mera grundläggande problem i kommunen som äventyrar förtroendet för den offentliga förvaltningen.

Finland räknas som en stark rättsstat. Enligt World Justice Projects (WJP) senaste rapport från 2025 toppar de nordiska länderna statistiken – endast elva länder når över indexet 0,8 som indikerar en stark rättsstat. Som exempel ligger USA på plats 27 med indexet 0,68; i samma kategori som Slovenien. Längst nere har vi Brasilien med indexet 0.50 och en nyligen fängslad tidigare president.

En rättsstat grundar sig på förutsägbarhet: myndigheter och beslutsfattare följer regler, vilket gör att den som känner till regelverket i regel kan förutse utgången i ett ärende. Visst förekommer olika tolkningar av lagar, och ibland är utgången svårare att bedöma. Men i de flesta fall finns ett klart samband mellan regelverk och beslut.

Av myndigheter och offentliga institutioner – välfärdsområden, universitet, kommuner – kan vi kräva objektivitet och neutralitet. Objektivitetsprincipen innebär att myndigheters uppdrag är att följa lagen objektivt. Om nu Kyrkslätt kommun ville anställa en bildningsdirektör och det fanns starkt intresse för en viss typ av dynamiskt ledarskap, kan beslutet ändå inte grunda sig på det goda ändamålet – utan i beslutet måste man beakta språklagstiftningen.

Vi medborgare kan förstås fritt tycka vad vi vill om tvåspråkiga lösningar och diskutera våra åsikter med varandra. Kommuner, liksom alla offentliga myndigheter har i många frågor en prövningsmarginal, där man kan behöva överväga olika alternativ. Men att medvetet fatta beslut som sannolikt inte håller i domstol, är ett uttryck för att tumma på objektivitets- och ändamålsprinciperna och bryta mot mot rättsstatens ideal.

I dessa tider med underresurserade välfärdsområden och kommuner, där vi anställt ledare som idealiserar den privata sektorns snabba beslutsfattande, måste rättsstaten och dess principer försvaras. Goda intentioner och strategiska målsättningar räcker inte. Att handla rätt kräver förståelse för regelverken och en genuin avsikt att följa rättsstatens principer och språklagstiftningen, också i fall där man som enskild tjänsteinnehavare eller förtroendevald skulle uppleva att en korrekt tillämpning av språklagen och språkkunskapslagen skulle leda till ett mindre önskvärt beslut.

För att Finland skall hållas sig på toppen i mätningarna av WJP-indexet räcker det inte att den enskilda individen, lärarföreningen eller föräldraföreningen får sin sak bedömd i en behörig rättsinstans. Vi måste också värna om att myndighetsutövande och beslutfattande i offentliga ärenden i grunden bygger på att man följer rättsprinciper. Lagar må vara förlägade eller åldrade och därför finns det processer i en rättsstat för att förändra dessa i demokratisk ordning. Men att medvetet tumma på lagar inom en offenlig institution är bara fel! En hållbar samhällsutveckling kan inte bygga på att myndigheter och förtroendevalda tänjer på regler och tolkningar, eller konstruerar domslut till en åsiktsfråga.

Att en kommuns offentliga beslut omgående behöver prövas i domstol, vilket varit ett faktum i Kyrkslätt, antyder på allvarliga brister i de offentliga aktörernas agerande.

Det handlar inte bara om att man handlar fel mot en enskild arbetssökande vid en anställning, eller att man struntar i en språkminoritets rättigheter. Utan, det är en mycker bredare och alvarligare fråga än så. Det handlar om den finska rättstatens framtid!