Johan Svenlin: Ödehus behöver inte vara döda hus
Bakom igenvuxna gårdar och förfallna väggar döljer sig en outnyttjad resurs: möjligheten att ge gamla byggnader nytt liv och skapa både verksamhet och drömmar utanför städerna.
Ta en tur på den finlandssvenska landsbygden och du kan hitta möjligheternas hus! Jordbruken har blivit större, jordbrukarna färre och kvar står övergivna byggnader som rests med handkraft, rena naturmaterial och en obändig vilja att bygga något bestående.
Nu står många av dessa hus tomma. Ett fåtal har blivit replokaler, mopedverkstäder eller till och med moderiktiga instagrammade hem för händiga hipsters. Men största delen står bara övergivna, med en oviss framtid, som osorterade lagringsplatser för slitna föremål som ingen längre vill ha. Utan underhåll förfaller de.
I urbana miljöer finns bättre förutsättningar att få tillbaka investerade pengar ur upprustade byggnader. Hur många nedlagda fabrikslokaler i rödtegel har inte blivit restauranger, kontorshotell eller till och med IT-centraler? Till och med nedlagda fängelser lockar turister med smak för det lite ovanliga.
Största delen står bara övergivna, med en oviss framtid, som osorterade lagringsplatser för slitna föremål som ingen längre vill ha. Utan underhåll förfaller de.
Nyligen övernattade jag i en nedlagd kustbevakningsstation i Kotka som fått en ny funktion. I stället för skiftesarbetande sjöpoliser inhyser den gråbrunvita betongbunkern från efterkrigstiden tillfälliga besökare som behöver det mest väsentliga för sina dagsutflykter i regionen. Enkla övernattningsrum, en spartansk frukost och havsutsikt ingår. Inga stamgästpoäng, ingen nattreception och ingen minibar. Det finns övernattningsmöjligheter på kedjehotellen inne i centrum också, men stationen balanserar upp utbud och efterfrågan.
I var och varannan kommun finns fastigheter som inte längre nyttjas för sina ursprungliga ändamål. Alla kommuner har inte en nedlagd kustbevakningsstation, men de flesta har övergivna byggnader med nedlagda verksamheter.
Men tillbaka till jordbrukarfamiljens övergivna hem, som numera täcks av vildvuxet buskage och som sargats av väder och vind. Även här finns potential för nya aktiviteter och kommersiella verksamheter.
Kommunerna kan främja, uppmuntra och lyfta ödehusens möjligheter, men för att det ska förverkligas behövs privata initiativ, investeringar i nytt material och arbetstimmar. Det kan förverkligas av personer som gör det där lilla extra, det som inte ingår i kollektivavtal.
Kommunerna vaknar nu upp för att ta vara på tomma hus i glesbygden som en resurs. Korsholms kommun har redan kommit en bit på vägen och upprätthåller en bank på sin webbplats med ett trettiotal ödehus till salu inom kommunen. Nykarleby stad startar nu sin egen kampanj, NykaabiBo-Expo.
Någon som känner en nepobaby som vill köpa ett torp och uppfylla sina husdrömmar i en dokumentärserie på Svenska Yle?
