Johanna Lindholm: Leder likabehandling till ojämlikhet?

Betyder likabehandling att alla ska behandlas lika? Är alla jämlika om alla får samma sak, samma förmåner, samma service? Eller innebär likabehandling att olika människor får olika saker för att kunna bli jämlika?

Vi börjar med kärnan i juridiken – grundlagen. Enligt 6 i grundlagen är alla lika inför lagen. Bestämmelsen medför ett krav på att lika fall ska behandlas lika. Den förutsätter alltså inte att alla ska bemötas likadant, om inte de förhållanden som inverkar på ärendet är likadana.

Sedan har vi jämlikhetsprincipen i 6 i förvaltningslagen. Den är en del av grunderna för god förvaltning och innehåller en uppmaning till myndigheter att bemöta dem som uträttar ärenden jämlikt. Principen medför bland annat att juridiskt liknande ärenden ska avgöras på samma sätt.

Diskrimineringslagen ger såväl offentliga som privata aktörer redskap i hur de ska främja likabehandling. Enligt 5 ska en myndighet bedöma hur likabehandling uppnås i dess verksamhet och vidta åtgärder som behövs för att främja likabehandling.

Hur ska då en kommun eller ett välfärdsområde tänka för att behandla sina invånare jämlikt och främja deras likabehandling?

Man brukar prata om formell och faktisk likabehandling. Formell likabehandling betyder att människor som är i liknande situation ska behandlas lika. Om förhållandena som inverkar på deras ärende är olika, behöver de inte bemötas på samma sätt. Det här har betydelse till exempel när en kommun eller ett välfärdsområde beviljar service eller förmåner till invånare. Exakt samma service behöver inte beviljas till alla invånare eller alla barn eller hela den äldre befolkningen. Det är situationen, omständigheterna, ärendets innehåll som avgör vem som ska få samma service och vem som ska få en annan typ av service. Till exempel.

Med faktisk likabehandling försöker man få bort faktisk ojämlikhet i samhället till exempel genom att förbättra förhållandena för en viss grupp. Det kan göras exempelvis genom språkkvoter vid läroinrättningar eller genom att påskynda förfarandet för att bedöma äldre personers behov av social- och hälsovård (justitieministeriets exempel). Då vidtar man alltså aktiva, ofta strukturella, åtgärder med syftet att göra en viss grupp mer jämlik i samhället.

Lite förenklat kan man alltså säga att både formell och faktisk likabehandling i ett visst ärende innebär att två personer som är i samma situation ska behandlas lika eftersom de redan är jämlika och att två personer som är i olika situation ska behandlas olika för att de ska bli jämlika.

Så nej, likabehandling i dess rätta bemärkelse leder inte till ojämlikhet. Men att behandla varje person på samma sätt, utan hänsyn till omständigheterna, leder i praktiken ofta till ojämlikhet.