Opinion: Nalkas det förbud mot sociala medier?

Problem med sociala medier är välkända i vårt samhälle och få ifrågasätter att de finns – för såväl barn, unga som vuxna.

I november publicerade riksdagens framtidsutskott en rapport om unga och sociala medier, med flera intressanta artiklar värda att läsa. Vid publiceringen samlades sakkunniga som arbetar med barn och unga för att diskutera problematiken kring sociala medier – men ungdomarna själva saknades i panelen och deras röst fanns inte med i publikationen. Hela diskussionen på riksdagen, men också generellt i samhället, utgår från faror och risker: brott riktade mot unga, skadligt innehåll, åldersgränser som inte hålls, algoritmerna skapar bubblor. Och lösningen var i många fall olika typer av förbud. Jag vill på intet sätt förringa problemen: inte minst nyligen rubricerade gruvliga sexualbrotten mot unga, där förövaren enligt medieuppgifter agerat på sociala medieplattformer. Jag vill ändå hävda att debatten om unga och sociala medier borde vara mer mångfacetterad än såhär. Den får inte enbart handla om risker, där lösningen blir olika förbud. En debatt om barns och ungas användning av sociala medier kan inte heller föras utan att unga själv får medverka.

Trots utmaningar med sociala medier, finns det för såväl unga som vuxna positiva aspekter i sociala medietjänster. Det finns sociala rum, det finns gemenskap, det finns lärande. Sociala mediebolagen har dessutom en makt som inte försvinner bara för att vi förbjuder plattformar för unga.

Förbud löser inte allt – vi behöver smartare lösningar

Historien visar att förbud sällan varit en hållbar lösning. Problemen är komplexa och globala – förbjuder vi en tjänst, dyker en annan upp. Vi behöver i stället skapa trygga sätt för unga att röra sig i den digitala världen. Dessutom är det ytterst viktigt att notera att ”ungdomar” inte är en enhetlig grupp i en viss ålder som beter sig på ett visst sätt.

Ett sätt att möta utmaningarna är att stärka ungas digitala färdigheter. Det räcker inte ensamt, men projekt som Generation AI vid Uleåborgs universitet – med verktyg som Somekone – visar konkret hur algoritmer fungerar. Ett förslag på lösning i framtidsutskottets rapport är att vi borde få algoritmerna bättre och korrigera dem.

Vi bär alla ett gemensamt ansvar: såväl familjer som företag som skolor och organisationer som jobbar med barn och unga. Familjerna behöver stöd och information, ungdomsgårdarna behöver andra kanaler att nå unga på.

Jag som pedagog har inte lösningarna på de här komplexa problemen, men jag vill se en bredare etisk och politisk debatt, som sträcker sig utanför Finlands gränser. Finns det muskler att få i EU? Vi behöver mångsidigare lösningsförslag än att generiskt förbjuda sociala medier för barn och unga.