På Åland finns flest bilar i Norden – nästan var tredje är avställd

Anna och Håkan Karlman drar en lättnadens suck över att sommaren är över. Dottern flyttar till Uppsala och en av sönerna återvänder till Helsingfors. Kvar hemma på Prästö blir den 19-årige sonen som går sista året på gymnasiet inne i Mariehamn – och plötsligt räcker familjens tre volvobilar till igen.

Under sommaren var alla tre barnen hemma och jobbade på Åland. Två av dem sommarjobbade i Mariehamn, medan den yngste arbetade på en camping i närheten. Men han behövde också ta sig in till stan för konditionsträningar med hockeyn.

– Det har inte varit bra stämning, säger Anna Karlman och skrattar.

Även när det rent praktiskt gick att samåka skulle någon till gymmet efter jobbet, medan någon annan ville hem och inte ville sitta och vänta i bilen.

Från Prästö på Vårdö till Mariehamn är det 35 kilometer. Familjen har busshållplatsen bara ett par hundra meter utanför dörren, men den sista bussen tillbaka från Mariehamn gick klockan 17.05 under sommaren.

"Man ville ju klona sig"

Sommarens bilpussel är ingenting mot hur det såg ut när barnen var yngre och ännu inte hade körkort.

– Man ville ju klona sig, men det var ju inte möjligt. Vi kämpade. Men så gör väl de flesta föräldrar som har flera barn med olika aktiviteter, säger Anna Karlman.

Hon poängterar att barnen inte skulle behöva lida för att föräldrarna ville bo på landet. Hade barnen fått välja hade de bott i stan.

Under flera år spelade alla tre barnen hockey. Eftersom hockeyträningarna bara fanns i Mariehamn innebar det många resor fram och tillbaka.

En skoldag kunde börja med bussen hemifrån strax före sju på morgonen och sluta vid fyratiden. Träningen kunde börja först klockan sju, åtta eller i värsta fall nio på kvällen. Däremellan skulle barnen hinna äta, göra läxor och återhämta sig.

– Ska de sitta på ishallen och vänta i tre, fyra timmar? De kan ju inte prestera om man inte ger dem möjlighet att återhämta sig och ladda lite energi, säger Håkan Karlman.

Håkan Karlman beskriver situationen som lite extrem. Det var bara deras familj och ytterligare en till som bodde utanför stan. Men att samåka var ingen idé för den andra familjen bodde 40 kilometer norr om stan.

Än i dag händer det att Anna Karlman av gammal vana svänger mot ishallen när hon sitter bakom ratten.

– Det går på autopilot. Sedan kommer jag på: Jag ska ju inte hit.

Flest bilar i Norden

Åland har nästan 31 000 invånare. I slutet av 2025 fanns omkring 27 000 registrerade personbilar.

Oavsett om man räknar registrerade bilar eller bilar i trafik ligger Åland högst i Norden, konstaterar Kenth Häggblom, statistikchef vid Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB).

– Vi har inga järnvägar, inga metron och inga spårvagnar. De flesta rör sig med bil.

När Häggbloms dotter kommer hem från studierna i Uppsala för att sommarjobba i Lemland behöver också hon en bil för att ta sig till jobbet. Familjen ställer då på en äldre bil som annars står avställd under vintern.

– Ibland är vi tre vuxna och behöver alla varsin bil.

På Åland fanns 18 770 personbilar i trafik 2024. Räknat per invånare ligger Åland högst i den nordiska jämförelsen, även när avställda personbilar räknas bort.

Nästan var tredje registrerad bil på Åland är avställd

När Jonny Mattsson gick igenom statistiken för omkring ett och ett halvt år sedan var 29 procent av bilarna avställda, varav hälften hade stått avställda sedan 2019 eller längre. Till vardags är han verksamhetsledare för Företagarna på Åland, men har sedan mer än 30 år frilansat som journalist och skriver regelbundet för Ålandstidningens motorbilaga.

En förklaring är att gamla bilar blir kvar i registret. Tidigare gick det att avregistrera en bil och senare registrera den på nytt. I dag krävs i praktiken ett skrotningsintyg för att få bort den ur registret.

– Det vill man ju inte ha om man ska spara grejerna.

Även den sparsamma användningen av vägsalt bidrar till att bilarna håller längre, enligt landskapsregeringen.

Åtta bilar och tre motorcyklar

Själv har Mattsson åtta bilar och tre motorcyklar. Bara två av bilarna används regelbundet. Bland de övriga finns en veteranbil som han haft sedan 1986, en Volkswagen från 1988 och flera renoveringsobjekt som så småningom ska bli sommarbilar. En av bilarna köpte han billigt av en bekant som skulle flytta utomlands.

– De som har riktigt fina jänkare har i stället en vinterbil som de tar sig fram med. En slit-och-slängbil som de kör med på vintern. Kanske de har en eller två finare bilar som de använder på sommaren.

På Åland finns också flera motorklubbar. Mattsson är själv med och arrangerar motorträffar i Godby norr om Mariehamn där tidpunkterna anpassas efter bland annat sjömännens arbetsscheman. Många är borta flera veckor och är sedan hemma lika länge.

– Många är ju båtintresserade också. Så det är vanligt att de har både båt och husbil och 3–4 bilar på gården.

Att ålänningarna har kunnat skaffa många bilar kopplar Mattsson också till en historiskt stabil ekonomi.

– På Åland har man haft råd att skaffa bilar åt sina barn och nästan alla tar körkort.

I landskapet finns omkring 450 registrerade mopedbilar – vilket per capita är tre gånger fler än i de mopedbilstätaste kommunerna i övriga Finland.

– Det är liksom en vana att man ska ha en egen transport.

På gården hemma på Prästö står en mopedbil som ska säljas. Barnen använde den för att ta sig till skolan innan de fick körkort. Men resan in till Mariehamn tog omkring en timme enkel väg.

– De två äldsta tyckte att det var helt okej, men den yngsta tyckte att två timmars restid per dag var för mycket, säger Anna Karlman.

Hon medger att hon fortfarande är trött på bilkörandet efter alla år av skjutsande. Håkan Karlaman, som arbetar på en boendeplattform i Mexikanska golfen, är borta cirka fyra veckor åt gången och fick en naturlig paus från skjutsandet.

När han är hemma behöver han däremot bilen. Han kör släp och båttrailer och åker bland annat till Kökar, där hans mamma bor kvar och han hjälper till med huset.

Både Anna och Håkan är uppvuxna utanför stan och älskar att bo på Prästö. Men det har sitt pris. Med dagens bränslepriser försöker de samordna inköp och andra ärenden så att de kan uträtta så mycket som möjligt på samma resa.

– Någon nöjeskörning för att man är sugen på glass, det händer ju inte, säger Anna Karlman.

Men hade det gått att bo här utan bil?

Nej, svarar de först i mun. Sedan nyanserar de sig.

– Det skulle vara jättesvårt, man skulle behöva snylta på grannarna, säger Anna Karlman.

Bara till sopstationen är det åtta kilometer.

– Ja, som igår när jag slängde den gamla ugnen. Inte orkar jag bära eller dra den dit på en skottkärra, säger Håkan Karlman och skrattar.