"Tystnad är också ett ställningstagande" – varför väcker en flagga så mycket ilska?

När prideflaggor hissas i småkommuner i Österbotten väcker det ofta starka reaktioner. I skolorna är uppdraget att förebygga diskriminering och ge eleverna verktyg att möta en mångfaldig värld.

I Pedersöre har frågan om flaggning varit laddad. I fjol fattade kommunstyrelsen beslutet att hissa prideflaggan för första gången, vilket ledde till en adress med underskrifter av 300 elever som protesterade mot beslutet. Regnbågsflaggorna hann vara hissade i en timme innan de stals.

I år fick prideflaggorna vara ifred i Pedersöre. Däremot fälldes regnbågsflaggan med sin flaggstång över KAJ-bastun i Vörå i juli i år.

Utbildningsdirektör i Pedersöre, Rolf Sundqvist, betonar att skolan inte ska ta politisk ställning,men ska inte heller vara tyst.

– Tystnad är också ett ställningstagande. Vårt uppdrag är att klara av att hantera olikheter, säger han. Beslutet att hissa flaggan var ett politiskt och demokratiskt fattat beslut som ska respekteras. Vi måste klara av att hantera de känslor och reaktioner som beslutet väcker.

Sundqvist menar att de inte kommer att kunna övertyga alla.

– Om man mår så dåligt av att se prideflaggan som en del säger att de gör, måste man då alls titta på den?

Hur arbetar man då i era skolor för att alla ska känna sig trygga och inkluderade?

– Vi följer läroplanen som säger att skolan ska arbeta för inkludering, icke-diskriminering och värdesätta mångfald.

I praktiken handlar det om språkbruk och vardagskultur. Ord som ”homo” eller ”bög” används ibland som skällsord.

– Polariseringen börjar där. Man säger att ”det var på skoj”, men använder orden nedsättande. Vi kan inte övertyga alla, men vi kan visa respekt och stå upp för de unga som mår dåligt, säger Sundqvist.

– Prideflaggar vi i fortsättningen måste vi kunna hantera känslorna kring det.Hur kan folk bli så arga över det? För mig är det här en icke-fråga, säger Sundqvist.

Skolorna i Pedersöre har ordnat toleransveckor med gästföreläsare och diskussioner. Sundqvist menar att öppna samtal är bättre än att sopa konflikter under mattan.

– Om vi inte pratar om det finns åsikterna ändå där. Det viktiga är att eleverna lär sig lyssna på varandra. Det känns som att diskussionen i fjol somras var en urladdning.

Trygga mötesplatser

Regnbågsalliansen har under tre år drivit projektet Queer Kontext Österbotten, där man erbjudit skolbesök och träffar för unga. Verksamhetsledaren Isabel Flemming beskriver hur behovet ser ut.

– Många säger att våra evenemang är första gången de haft en trygg plats att vara sig själva. Det är oerhört viktigt, säger hon.

Hon har också mött unga i Österbotten som helt tappat kontakten med sin familj på grund av sin sexuella läggning, och sett exempel på omvändelseförsök.

– Det visar varför baskunskap i jämlikhet måste finnas i varje skola. Om motstånd finns i lärarkåren speglas det direkt hos eleverna, säger Flemming.

Inte en politisk fråga

Flemming betonar att arbetet inte handlar om partipolitik.

– Det här är mänskliga rättigheter. I läroplanen nämns jämlikhet otaliga gånger. Det kan inte vara enskilda lärares ansvar att driva frågan, hela skolan måste stå bakom, säger hon.

När projektet nu avslutas riskerar arbetet att försvagas. Avgiftsfria utbildningar försvinner, och unga får färre mötesplatser.

– Statistik visar höga siffror för självmordsförsök bland regnbågsunga. Vi har en lång väg kvar att gå, säger Flemming som hoppas att fler kommuner i Österbotten skulle öppna dörrarna för organisationen.

Både Sundqvist och Flemming drar slutsatsen att arbetet mot diskriminering och för mångfald och allas lika värde måste vara en del av skolans vardag.

– Vi kan inte övertyga alla, men vi kan ge eleverna redskap att möta olikheter med respekt. Det är en del av skolans uppdrag, säger Sundqvist.

Artikelns ingress uppdaterad 28.8.2025.Ordet förskolor har strukits, i stället skolor.