Hur berättar man dåliga nyheter utan att tappa människors förtroende, Frank Hoverfelt?
Stark lokal förankring i Raseborg ger den nya stadsdirektören en djup förståelse för regionens möjligheter och utmaningar.
Det är via ingenjörsstudier och jobb i energibranschen i Raseborgs Energi som Frank Hoverfelt samlat på sig erfarenheterna som tar honom vidare till stadens högsta tjänst. Själv menar han att de senaste åren har utvecklat honom både professionellt och personligt.
Kommuntorget åkte till Raseborg för att träffa nya stadsdirektören i hans egen miljö. Vi gick från blivande arbetsrummet till några av hans smultronställen.
Sammantaget 44 frågor och lika många svar!
Om Raseborg vore ett företag, vilket skulle dess starkaste varumärke vara idag och vad saknas?
— En träffande fråga, för Raseborg har en hel portfölj med många starka varumärken; de gamla bruken (såsom Fiskars, Svartå, Billnäs), slottet, skärgården, Ekenäs, etc. Men om jag måste välja ett så väljer jag kanske Fiskars bruk som Raseborgs starkaste varumärke med både nationell och internationell kännedom. Det som sedan kanske saknas är ett starkt övergripande Raseborg-varumärke – vi har många ”besöksvarumärken” men ett svagare varumärke gällande ”varför ska ja bo, arbeta eller bygga företag i Raseborg”.
Vad tror du att en 25-åring i Helsingfors missförstår om Raseborg?
— Att Raseborg är mycket mer än en glasskiosk eller en sommarstuga. Raseborg erbjuder ett helt liv med väldigt hög kvalitét. Här finns natur, hav, småstadslivet och närheten mellan människor, men samtidigt möjligheter att arbeta, driva företag och ha kontakt med huvudstadsregionen. Kanske ser man inte alla de kvaliteterna när man är 25, men i många andra skeden av livet är de svåra att slå.
Vilken del av stadens själ måste bevaras till varje pris, även om det inte alltid är ekonomiskt lönsamt?
— Jag tror att det finaste i Raseborgs själ finns i de små lokala identiteterna i stadens mysiga byar och gamla stadsmiljöer, med närhet till naturen och känslan av att mänskan hör hemma någonstans. Det går inte att mäta i pengar och går inte att sälja.
Vilken rubrik skulle du vilja läsa om Raseborg år 2035?
— Raseborg har Finlands överlägset nöjdaste invånare – livskvaliteten i en klass för sig.”
Denna rubrik skulle jag förstås gärna läsa, och helst ska den bygga på någon nationell och oberoende undersökning.
Om du bara fick genomföra ett enda stort projekt under din första mandatperiod, vilket skulle det vara?
— Om jag bara får välja ett så skulle jag kanske välja ett projekt som på riktigt ändrar Raseborgs utvecklingsbana, såsom en stor företagsetablering som skapar arbetsplatser, framtidstro och ekonomiska kringeffekter långt utanför själva etableringen.
Vilken teknisk eller samhällelig förändring tror du kommer att påverka Raseborg mest under de kommande tio åren?
— Jag skulle gärna svara ”AI”, som förändrar arbetsmarknaden, eller ”grön omställning”, som kunde vara den etablering som jag nämnde på förra frågan, men jag väljer ändå att svara ”platsoberoende arbete”. Den förändringen kommer att göra frågan om var vårt arbete finns mindre viktig och möjliggör istället att vi flyttar fokus till frågan om var vi vill leva våra liv. AI stärker dessutom denna trend.
Vad borde Raseborg lära sig av en stad utanför Finland?
— Vi kunde bli bättre på branding och på att berätta om vår egen historia – storytelling helt enkelt. I Raseborg är blygsamhet och ödmjukhet dygder, och de är i grunden bra egenskaper. Men utåt ska vi visa mycket mer stolthet och glädje över det vi har, och gärna vara litet kaxiga ibland.
När kommer invånarna att märka att Frank Hoverfelt blivit stadsdirektör?
— Förhoppningsvis snart. Inte för att jag tänker börja ändra på allt, utan för att jag gärna vill vara närvarande, lyssna med nyfikenhet och förstå både på djupet och på bredden. De större förändringarna ska vi ge litet mera tid.
Vilket beslut hoppas du aldrig behöva fatta?
— Jag hoppas jag aldrig behöver fatta ett beslut att evakuera en skola, en stadsdel eller någon annan del av staden på grund av en allvarlig kris. Det geopolitiska läget innebär tyvärr att vi i vår beredskap och riskanalyser behöver förbereda oss även för sådana scenarier.
Hur märker dina medarbetare att du är stressad?
— Jag blir otålig och vill gå fort fram i resonemanget, komma till slutsats och sedan vidare till nästa fråga. Det finns en risk att jag går fram för fort och att någon upplever att jag inte lyssnar eller rentav känner sig överkörd. Det är en svaghet jag känner till hos mig och jag försöker vara uppmärksam på den när tempot stiger.
Vilken fråga i Raseborg tycker du att folk talar för lite om?
— ”Vad gör mig lycklig - var vill jag leva mitt liv?” Vi blir ibland litet hemmablinda och märker inte att många av de saker som gör livet gott finns runt omkring oss här i Raseborg. Vi kunde se det litet tydligare, och vara litet mera stolta över det.
Finns det någon etablerad sanning om Raseborg som du tror är fel?
— Kanske den etablerade ”sanningen” att Raseborg är i ekonomisk kris. Visst, vi har ekonomiska utmaningar såsom de flesta inom den offentliga sektorn, till exempel ett stort investeringsbehov. Så vi behöver ta ekonomin på allvar, hålla disciplin och tänka långsiktigt. Men det är inte att vara i kris. Och det är viktigt hur vi talar om oss själva. Om vi regelbundet beskriver att vi är i kris börjar vi själva tro på det till slut och då börjar även andra tro det.
Om du måste välja mellan kortsiktig popularitet och långsiktig nytta, hur resonerar du?
— Här känner jag starkt för ”långsiktig nytta”, Men det är viktigt att beslut motiveras grundligt, man kan inte bara använda argumentet att något är långsiktigt nyttigt om det upplevs kortsiktigt som impopulärt. Sådana beslut behöver förankras ordentligt genom dialog och de behöver verkställas så rättvist som möjligt. Popularitet kan vara bra för att få igenom beslut, men långvarigt förtroende är viktigare.
Vad tror du blir den första riktigt impopulära åtgärden du kan tvingas försvara?
— Det är svårt att förutse, men jag kan tänka mig att det är något som är kopplat till den planerade datacentralen i Karis. Datacentralerna har väckt en hel del diskussion och oro – speciellt gällande inverkan på elpriserna – och mänskors oro ska man ta på allvar. Samtidigt tror jag att stora investeringar av den här typen är mycket viktiga för Raseborg och Finland, och jag hoppas att min bakgrund inom elbranschen kan vara till nytta.
Vem tänker du på när du fattar beslut: barnfamiljen, företagaren, pensionären eller någon annan?
— Varför måste jag välja? Jag försöker tänka på dem alla i den proportion som beslutet påverkar dem.
Hur ser en bra vardag ut för en Raseborgsbo år 2030?
— Vardagen kan se ganska olika ut i olika delar av Raseborg, men för mig kunde det vara en ganska enkel dag. Morgon med familjen, sedan kundmöten i huvudstadsregionen som leder till en bra affär. Efter jobbet en löprunda eller promenad i Raseborgs natur och sedan middag med familj eller vänner. Och under tiden har vardagen bara fungerat för hela familjen. Barnen har kommit tryggt till skolan, servicen fungerar och man kommer smidigt dit man ska. Det är kanske inte så märkvärdigt, men för mig är livskvalitet just det: ett meningsfullt arbete, fungerande vardag, mänskor man tycker om och naturen utanför dörren.
Vilken grupp invånare vill du lära känna bättre under ditt första år?
— Jag vill gärna träffa fler av våra finskspråkiga invånare särskilt i Karis-, Pojo- och Svartå-trakten, eftersom jag upplever att det är den del av Raseborg och de gemenskaper som finns där som jag känner litet sämre idag. Jag vill förstå så bra som möjligt hur mänskor i alla delar av Raseborg tänker om staden och vad som är viktigt för just dem.
Om du skulle tillbringa en vecka i någon annans vardag i Raseborg, vems skulle du välja?
— Någon som har det genuint svårt i sin vardag, helt enkelt för att förstå bättre. Jag talar mycket om livskvalitet, men jag inser att jag ser saker utifrån mitt eget liv där saker fungerar bra. Det skulle vara hälsosamt att se Raseborg genom ögonen på någon som på riktigt kämpar, exempelvis med tungt ansvar för en annan persons omsorg, eller någon som lider av ensamhet, eller med mycket svår ekonomi. Förhoppningsvis skulle jag lära mig förstå mer.
Vilket lokalt ställe i Raseborg visar du först för en gäst utifrån?
— På sommaren skulle jag visa skärgården, på hösten Fiskars, på vintern gamla stan i Ekenäs eller skidspåren i Västerby och på våren Raseborgs slott. Vi har en härlig mångsidighet av fina platser, alla årstider.
När bytte du senast åsikt i en viktig fråga?
— När vi på Raseborgs Energi fattade beslut om att avyttra slutkundsförsäljningen av el. Den var en viktig del av vår kundservice och av vår identitet, och jag hade gärna hållit den kvar. Men förutsättningarna förändrades helt enkelt och det blev ekonomiskt för tungt, och när förutsättningarna ändrar kan man bli tvungen att ändra åsikt.
Vad vill du att folk ska säga om dig när du lämnar stadsdirektörsposten?
— Den är svår, men kanske något i stil med: Han fick människor att tro mer på Raseborg, det hände fina saker under hans tid och han lämnade staden i ett starkare skick än han tog emot den.
Hur vet du när det är dags att fatta ett beslut trots att du inte har all information?
— Jag tror inte det kommer situationer då man har all information, och det finns inte heller ett allmängiltigt svar på frågan. Information om när man borde fatta beslut är också information. Ibland är det klokt att söka mera information, ibland måste man fatta beslut trots bristfällande underlag. Det måste bedömas från fall till fall. Men någon beslutsångest har jag nog inte.
Vad är värre i en kris: att fatta fel beslut eller att vänta för länge?
— Den här är nära förknippad med föregående fråga, och att vänta för länge är också ett felaktigt fattat beslut, om det har varit ett medvetet beslut att vänta. Det viktiga är att man aktivt och medvetet överväger när beslutet behöver fattas, så att man inte bara glider in i en situation där beslut redan är för sent. Tidpunkten för ett beslut är ofta lika viktigt som själva beslutet. Det blev kanske litet filosofiskt, men även detta måste bedömas från fall till fall och jag upplever att jag inte har någon beslutsångest, varken under normala situationer eller under kris.
Hur berättar man dåliga nyheter utan att tappa människors förtroende?
— Genom ärlighet och öppenhet, vilka är viktiga värderingar hos mig. Man behöver förklara varför situationen har uppstått, hur man har resonerat, vilka aspekter som har vägts in och att man förstår nackdelarna och vilka mänskor som drabbas. Även dåliga nyheter innehåller ofta något positivt, och det kan vara bra att lyfta fram dem, men man ska inte heller försöka paketera in nyheten för mjukt genom en massa goda aspekter. Förtroende bygger på att folk upplever att man berättar om saker såsom de är.
Vad förväntar du dig av dina närmaste medarbetare när en kris uppstår?
— Fullt fokus och full dedikering, öppen informationsgång och förmåga att prioritera. Det är vad jag skulle gå in med och också vad jag skulle förvänta mig av andra.
Hur vill du att en medarbetare ska agera om hen anser att du är på väg att fatta ett dåligt beslut?
— Protestera! Eller åtminstone tydligt invända och säga sin åsikt. Jag vill att mina medarbetare ska säga vad de tänker, inte vad de tror att jag vill höra. Mina resonemang behöver regelbundet utmanas så att jag får möjlighet att upptäcka om jag har missat något väsentligt.
Tror du att människor främst behöver hopp eller ärlighet i en kris?
— Hopp. Men man ska leda igenom en kris med ärlighet. Människor behöver tro på att det finns en väg till det bättre, men hoppet måste bygga på verklighet. Vi behöver ha ärlighet över var vi står idag och hopp om vart vi kan komma.
Om du vaknar klockan fyra på morgonen till beskedet att staden står inför en allvarlig kris, vem är den första personen du ringer?
— Jag sammankallar först vår krisgrupp genom vår kommunikationskanal och ringer sedan stadsstyrelsens ordförande.
Hur mycket information ska kommunen gå ut med när alla fakta ännu inte är kända?
— Så tidigt som möjligt, eftersom kommunen ska agera öppet. Men samtidigt ska man inte gå ut med information som tydligt är spekulativ. Vi ska skilja mellan vad vi vet, vad vi inte vet och vad som görs för att få veta mera. Hur mycket information man går ut med måste ändå bedömas från fall till fall och man bör överväga både nyttan och skadan som informationen kan medföra.
Hur märker du själv att pressen börjar bli för stor?
— Jag vaknar på morgonnatten och har svårt att somna om. Jag är i grunden en utmärkt sovare, och början av natten sover jag nästan alltid gott, men de tidiga morgontimmarna är min varningssignal.
Har du någon princip som du aldrig kompromissar med, inte ens i en kris?
— Jag tänker gärna att jag principiellt är emot principer och att man aldrig ska säga aldrig. Där fick vi kanske två paradoxer i samma mening. Men det ligger något i det: jag är försiktig med absoluta principer, eftersom verkligheten är komplex. Om jag ändå måste lyfta fram något så ligger ärlighet och ansvar för människor allra djupast hos mig. Också i en kris måste vi förstå konsekvenser och hur beslut påverkar mänskor.
Vad gör du för att behålla lugnet när andra omkring dig tappar det?
— Jag upplever att jag har en naturlig förmåga att ta distans till frågan när det hettar till och se situationen ur ett vidgat perspektiv. Samtidigt brukar mitt fokus förstärkas i ett skarpt läge, vilket brukar göra mig lugnare. Hittills har det alltid kommit naturligt, men jag har också förberett mig på att aktivt söka distans och hålla helhetsfokus ifall det inte skulle komma naturligt.
Vilket har varit ditt viktigaste misstag som ledare och vad lärde du dig av det?
— Jag tänker att många av mina stora misstag har haft samma grund, dvs jag utgått från antaganden som har visat sig vara fel. Jag har därför lärt mig att ifrågasätta det jag antar vara sant. Varför tror jag att någonting är sant? Man kommer inte vidare utan att göra åtminstone vissa antagningar, men ju bättre man har utvärderat dem, desto starkare blir förutsättningarna för framgång. Som ledare är det extra viktigt, eftersom felaktiga beslut kan styra en hel organisation i fel riktning.
Om en stor kris inträffar under ditt första år som stadsdirektör, vad är du mest rädd för att misslyckas med?
— Att vi misslyckas skydda mänskor, speciellt barn och unga och andra som är särskilt sårbara. Extra hemskt skulle det vara om det skulle bero på ett felaktigt beslut som jag har fattat eller något viktigt som jag missat. Detta är något av en mardröm för mig. Därför är det mycket viktigt att vi tar beredskapsfrågorna med största allvar, vilket vi också gör.
Vilken typ av kritik tar du hårdast?
— Antagligen sådan kritik som väcker en känsla av skam hos mig, speciellt om det blir offentligt. Jag tror att offentlig skam är den värsta känsla man kan utsätta en annan mänska för, och jag är knappast något undantag. Det kunde vara något uppenbart och allvarligt som jag missat och där jag själv vet att kritiken är berättigad. Samtidigt är det förstås viktigt att man som ledare kan erkänna sina misstag, även offentligt om det behövs. För min egen del tro jag också att det är den bästa utvägen ur en sådan känsla – när man ärligt har erkänt sina misstag känns det bättre.
— Kritik mot mina åsikter kan jag ta konstruktivt, och personliga påhopp är jag inte heller särskilt känslig för – jag upplever att jag känner mig själv och är bekväm i vem jag är och personliga påhopp har svårt att slå igenom sådant.
Om vi träffas igen om fyra år och du känner dig besviken över vad du åstadkommit, vad har sannolikt gått fel?
— Sannolikt har jag prioriterat min tid fel i något skede. Jag har kanske lagt för mycket fokus på saker som känts viktiga, men missat något viktigare som kommer flygande. Jag har lätt att fokusera starkt, och oftast är det en styrka. Men ibland behöver jag påminna mig om att lyfta blicken och se mig omkring och ställa mig frågan: arbetar jag fortfarande med rätt saker?
Vad borde Raseborg sluta göra?
— Tycka synd om oss själva. Visst, vi har utmaningar, men vi har så många goda sidor och så många styrkor, att vår självbild inte ska få präglas av våra problem. Jag vill gärna se mindre självömkan och mycket mera glädje, stolthet och framtidstro.
Vilken investering tror du att framtidens Raseborgsbor kommer att tacka dagens beslutsfattare för?
— Investeringen i våra barn och unga, och speciellt deras framtidstro och välmående, där psykiskt välmående är extra centralt. Hälso- och sjukvården ligger inte längre hos staden, men staden har fortfarande en stor möjlighet att påverka vardagen för barn och unga genom skola, småbarnspedagogik, ungdomsarbete, kultur, motion och livsmiljö. Om vi ger dagens unga goda förutsättningar till ett gott liv och framtidstro, så är det en investering som bär frukt i generationer.
Vilken risk är störst: att Raseborg förändras för mycket eller för lite?
— Jag tror att risken är större att Raseborg utvecklas för lite. Världen omkring oss ändrar hela tiden, och om vi står stilla så betyder det i praktiken att vi går bakåt. Samtidigt ska ändring inte vara ett självändamål, och ändringen ska inte leda till att vi förlorar sådant som mänskor uppfattar som viktigt. Utvecklingen måste helt enkelt vara hållbar. Men jag tror ganska mycket på förändring, med respekt för det fina som vi redan har, och jag tror att det är fullt möjligt att utveckla och förändra inom dessa ramar.
Hur ska en ung person som vuxit upp i Raseborg känna att det är värt att flytta tillbaka efter studierna?
— Genom självkännedom, skulle jag gärna säga. Efter studierna kan det lätt handla om var man får jobb, men man behöver också ställa sig de större frågorna såsom ”var vill jag leva mitt liv och var tror jag att jag skulle må bra och vara lycklig?” Uppväxtbakgrunden i Raseborg blir då en naturlig erfarenhet att luta sig emot. Alla väljer förstås inte att återvända, men vi ska se till att Raseborg är ett väldigt attraktivt alternativ och att arbetsmöjligheterna hela tiden förbättras för att göra beslutet ännu lättare.
Vem önskar du att intervjuas? Mejla tommy.pohjola@kommuntorget.fi
... vänta vänta, här kommer ytterligare fyra frågor!
Vilken är den mest underskattade platsen i Raseborg?
— Här vill jag lyfta fram Raseborgs många sjöar med klart vatten. De hamnar lätt i skymundan av alla fina och mera berömda platser som vi har. Sjöarna blir varma tidigt på sommaren och är ofta härliga att simma i långt in i september. Många är åtkomliga med allemansrätten, och om man vill ha det lite mera bekvämt så finns det fina badstränder till exempel vid Flacksjö i Fiskars och i Grabbskog.
Vad gör dig mest otålig i en organisation?
— Kanske revirtänkande. Det uppstår ibland situationer där mänskor eller delar av organisationen främst vill bevaka sitt eget område utan att försöka se till helhetens bästa. Jag blir också otålig när information hålls tillbaka eller när vi fortsätter älta en fråga trots att vi egentligen är överens om vad som ska göras. Jag tycker om öppen informationsgång, tydlig riktning och att vi sedan faktiskt tillsammans får saker att hända. Samtidigt måste jag ibland påminna mig om att lyssna färdigt så att jag inte rusar vidare för fort.
Vilken bok har påverkat ditt sätt att leda?
— Kanske "Voittamisen Anatomia" av Aki Hintsa. Jag tycker mycket om grundtanken att hållbar framgång bygger på att man först känner sig själv och vet vad som på riktigt är viktigt för just mig och vad man vill åstadkomma. Det gäller också ledarskap. Strategier och målsättningar är förstås centrala, men det är ändå mänskor som ska orka, utvecklas och få saker att hända. Andra intressanta böcker som hjälper förstå mänskan, hur vi tänker, vad som driver oss och var vi ibland systematiskt misstar oss är "Homo Deus" av Yuval Noah Harrari, "Factfulness" av Hans Rosling och "Thinking Fast and Slow" av Daniel Kahneman. "Good to Great" av Jim Collins kunde också vara ett annat alternativ, men det är litet tråkigt eftersom så många ledare lyfter fram den och är kanske just en mera präglad ledarskapsbok.
Vad är den största outnyttjade möjligheten i hela Raseborg?
— Svår fråga, men jag väljer igen att lyfta fram den livskvalitet som redan finns här. Trygghet, smidighet, småskalighet och en fungerande vardag nära naturen och nära två stora städer som ger goda möjligheter till ett mångsidigt arbetsliv och ett allmänt gott liv. Jag tror inte att vi har förstått fullt ut vilken konkurrensfördel denna kombination ger och vi har inte lyckats paketera den tillräcklig slagkraftigt.
