Kaoset som blev framtidstro - avgifter har betalats tillbaka till medlemskommunerna
Sjukfrånvaron har minskat och ekonomin ser bra ut. Men en nöjd styrelseordförande medger samtidigt att modellen med ett kommunalförbund inte är hennes favorit.
Kaos och uppgivenhet har bytts ut mot arbetsglädje och framtidstro vid kommunalförbundet Oasen på Åland.
För ett par år sedan var Oasen boende- och vårdcenter en följetong i åländska medier. Personer i ledande ställning avgick på löpande band. Även styrelseordföranden slutade. I den styrelse som tillträdde efter valet fanns endast en av de tidigare ledamöterna kvar. Bland personalen var sjukfrånvaron och omsättningen hög.
– Kort sagt – det var kaotiskt och kön till att bli ny styrelseordförande var obefintlig. Men jag var villig att ta över. Jag brinner för bra äldreomsorg, säger Annette Holmberg-Jansson, moderat politiker bosatt i Jomala, som blev Oasens styrelseordförande under våren 2024.
Hon hade goda meriter i bagaget. Hon sitter i både Ålands lagting och i Jomalas kommunfullmäktige och har tidigare varit styrelseordförande för ÅHS, Ålands hälso- och sjukvård, och ansvarig minister för hälso- och sjukvården i Ålands landskapsregering. Hon har även varit ordförande för Demensföreningen på Åland och sitter för tillfället i välfärdsutskottet i Nordiska rådet.
Sedan lyckades Oasen rekrytera Ann-Sofie Silvennoinen som ny förbundsdirektör. Hon har tidigare arbetat som social- och hälsovårdsdirektör i Borgå och har doktorerat i hälsovetenskaper. Hennes forskning var inriktad på äldres upplevelse av trivsel på äldreboenden.
Även på övriga poster i ledningsgruppen sitter nyrekryterade personer.
Kom till rent bord
– Vi började med ett rent bord och det var på sätt och vis bra. Vi kunde styra upp verksamheten på vårt sätt och gick grundligt till väga. Bland annat sågs alla styrdokument över och månatliga uppföljningar började göras. Det är riktigt roligt att vi redan ser goda resultat av vårt arbete, säger Annette Holmberg-Jansson.
I dag kan man visa på minskad omsättning bland personalen och minskad sjukfrånvaro – från 9,23 procent för 2023 till 6,81 procent under 2025. Även kostnaderna har sjunkit. Medlemskommunerna har för första gången på mycket länge fått en återbetalningspott på 295 000 euro att dela på.
– Vi kan också, tack vare det fina arbetet som görs i organisationen, sänka klientavgifterna mot som tidigare höja dem för varje år.
Ann-Sofie Silvennoinen lyfter fram förbundets ökade satsning på fortbildning för personalen.
Med mer kunskap blir de anställda tryggare i sitt arbete.
Olika åtgärder för att höja de boendes trivsel har också vidtagits. I somras fanns höns på innergården – ägg kunde hämtas till en sockerkaka – och hästar på ett bete intill. Djuren återkommer till sommaren. En stor terrass byggdes, en boulebana anlades och ett rum för hårklippning har inretts. På kommande är ett hobbyrum med en hyvelbänk och en moped att skruva på. En roddbåt ska också skaffas.
Dessutom vill man utveckla en meningsfull vardag för de boende genom att erbjuda fler aktiviteter, ökad utevistelse och olika sysselsättningsprojekt. Bland annat planeras en sångkör.
Har inte röstat
Både styrelseordföranden och förbundsdirektören säger att samarbetet i styrelsen löper bra. Ingen fråga har gått till omröstning under de senaste 18 månaderna. Om någon medlemskommun skulle bli så missnöjd att man vill lämna Oasen är det en process som skulle ta något år.
Även om läget i dag ser ljust ut för Oasen är Annette Holmberg-Jansson ingen vän av kommunalförbundsmodellen.
– Alla måste vara överens om till exempel en ändring i grundavtalet är aktuell och då kan en enda kommun stjälpa allt. Det vore bäst att Åland var en enda kommun. Då skulle alla invånare få del av samma äldreomsorg och -vård och all expertis och kunskap kunde samlas inom samma enhet, säger hon.
För att göra det bästa av dagens modell betonar Ann-Sofie Silvennoinen vikten av ett bra samarbete mellan olika enheter – med exempelvis kommunernas äldreboenden, med ÅHS och med KST, Kommunernas socialtjänst.
För hela Åland
Det finns planer för framtiden.
– Vi vill starta ett demenscentrum för hela Åland vid Oasen, vi har redan den kompetens och kunskap som krävs. Där kunde vi även ha en skild enhet för yngre personer med en minnessjukdom, något som också behövs på Åland, säger Annette Holmberg-Jansson och Ann-Sofie Silvennoinen.
Jomala kommun planerar som bäst att bygga ut sin äldreomsorg. Ledningen för Oasen hoppas att den byggnaden uppförs på den lediga granntomten.
– Det skulle innebära många fördelar. Vi kunde till exempel ha ett gemensamt kök. Vi kunde också samarbeta mer om personal.
Jan-Anders Öström är ordförande i Oasens förbundsfullmäktige där varje medlemskommun har en plats. Han representerar Eckerö med drygt 900 invånare.
– Oasen är en helt nödvändig del av äldreomsorgen för Eckerö och flera andra mindre kommuner. Vi skulle inte klara av att med rimliga medel erbjuda den vård som ges vid Oasen. Därför har vi heller inte övervägt att lämna förbundet. Vid vårt eget äldreboende Solgården har vi 19 boende- och två periodplatser.
Den fråga som enligt Öström diskuteras mest i fullmäktige är kostnaderna.
– Det finns en samsyn bland medlemskommunerna att fortsätta utveckla äldreomsorgen på en högkvalitativ nivå men också en oro för att kostnaderna skenar. Men bokslutet för 2025 visar glädjande nog att kostnadsutvecklingen gått åt rätt håll, säger han.
Satsade på eget
Saltvik, en kommun på den åländska huvudön med cirka 1 800 invånare, gick ur kommunförbundet på 1990-talet.
Thommy Fagerholm, ordförande i kommunens fullmäktige, säger att det fanns två vägande skäl till utträdet:
– Förbundet stod inför en större och kostsam ombyggnad. Vi började räkna på att bygga ett eget äldreboende och kom till att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt. Dessutom är det en hederssak för Saltvik att kunna erbjuda våra äldre invånare omsorg i hemkommunen, säger han.
Under årens lopp har kommunens äldreboende Sunnanberg byggts ut i flera repriser, senast år 2022. I dag finns totalt 32 platser.
– Vi hoppade inte i en galen tunna när vi lämnade förbundet. Våra egna vårdplatser har inte blivit dyrare än dem vi köpte från förbundet, konstaterar Thommy Fagerholm.
Maria Knip, äldreomsorgschef i Saltvik, säger att man vid Sunnanberg bedriver det som i dag benämns som långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg.
– Vi samarbetar med hemsjukvården och kan, kort sagt, vårda alla klienter, även om vi inte erbjuder institutionsvård. Däremot har vi egen demensvård, säger hon.
Behovet av platser går upp och ner. Tidigare kunde Saltvik emellanåt sälja platser åt andra kommuner, i dag är trycket högre och platserna behövs för eget bruk.
– Vid behov kan vi köpa platser av andra kommuner, säger Maria Knip.