Digitaliseringen är inget sidoprojekt - missar du tåget så "måste samhällskontraktet skrivas om”
Kommuner behöver ändra sin styrning och få fart på digitaliseringen. Det säger Johan Magnusson, huvudtalare på Kommunarenan.
Kommuner är byggda för att förvalta, inte för att förändra. När kommunerna ska ställa om tar det därför ofta stopp, som att krama vatten ur en sten. Det säger Johan Magnusson, professor i informationssystem vid Göteborgs universitet och huvudtalare på Kommunarenan i Tammerfors på fredag.
– De nyckeltal vi följer handlar om förvaltning, inte framdrift. Kommunerna vet sällan hur mycket de lägger på utveckling, vilken effekt den ger eller hur den kommer invånarna till nytta, säger han.
Johan Magnusson forskar i styrning, digitalisering och AI i stora organisationer, främst inom den offentliga sektorn. Han tar som ett exempel Göteborgs stad.
– Det är Sveriges näst största kommun med 40 bolag och kring 65 000 anställda. De har närmare 1 miljard kronor reserverat för utveckling i sina portföljer, men de har ingen insikt i vad som sker var. På ena sidan av kommunen kan man hålla på och utveckla något som redan finns på den andra.
Johan Magnusson menar att kommunerna ska göra digitalisering till verksamhetsutveckling och mäta effekten, det vill säga hur den förändrar servicen och vad den kan ge invånarna, inte bara för att försnabba arbetet internt.
Han sammanfattar metoden i tre beslut:
Magnusson menar att kommunerna ska börja med att digitalisera administrativa ärenden, som hantering av parkeringstillstånd, betygsutskick, intyg, skolskjuts och färdtjänst. De resurser som sparas ska flyttas över till kärnuppdrag alltså mänskliga resurser till skola samt vård och omsorg.
– Allt det administrativt tunga kan det digitala och särskilt generativ AI göra till en bråkdel av kostnaden. Det frigör händer som kan användas annanstans. Där har vi skiftet som behöver göras.
Små kommuner har inte råd eller arbetskraft för egen cybersäkerhetskompetens. Lösningen, enligt Magnusson, är samverkan genom ”digitala kommunsammanslagningar”, där mindre kommuner går ihop med större. Som ett svenskt exempel nämner han samarbetet mellan Sundsvall, med knappt 100 000 invånare, och Ånge, med drygt 9 000 invånare.
De små kommunerna bidrar med snabb reaktionsförmåga, de stora med resurser och experter. På detta sätt kan kommunerna utveckla en digital kapacitet med gemensam styrning och värdegrund, utan att outsourca datan och därmed riskera att den förvaras fel och hamnar i fel händer.
På finska sidan nämner han Tammerfors som en kommun i framkant, med ett långsiktigt arbete som gett ett digitalt ekosystem från AI-stödda e-tjänster till pilotprojekt som självkörande bussar.
Och vad händer om kommunerna inte hoppar på digitåget?
– Då måste samhällskontraktet skrivas om. Vi kommer bara att kunna leverera en bråkdel av den välfärd som invånarna förväntar sig. Därför är digitaliseringen inte ett sidoprojekt utan den är själva sättet som vi säkrar välfärden på, svarar Johan Magnusson.