Hon sökte nya utmaningar och blev heltidspolitiker
Som ledarskribent levererade Nina Fellman många åsikter om hur politiken på Åland skulle skötas. Sedan lämnade hon journalistiken, ställde upp i lagtingsvalet 2015 och fick en rivstart. Hon utsågs till minister med ett tufft uppdrag på sitt bord – att genomföra en kommunreform. Det gick sådär.
Nina Fellman är en kändis på Åland. Det blir man om man i många år jobbat på en lokaltidning som Nya Åland och skrivit otaliga ledare, som hyllades av en del och retade gallfeber på andra.
Efter 20 år på tidningen kom hon till en vändpunkt. Jobbet på Nya Åland hade krävt sitt, hon kände sig ganska sliten och ville inte vara chef längre. Att skriva ledare gick på autopilot.
PROFIL
Nina Fellman är född 1964 i Jakobstad
Bor: I Mariehamn med fritidsparadis i Geta
Familj: Fyra barn, numera bosatta i
Sverige, och fem barnbarn
Utbildning: Fil. mag. från Åbo Akademi
Jobb: Heltidspolitiker, är ledamot i Ålands lagting för Ålands socialdemokrater, medlem i stadsstyrelsen i Mariehamn, ordförande för kommunalförbundet KST, Kommunernas socialtjänst. Tidigare anställd vid tidningen Nya Åland från 1995 till 2015 som reporter och ledarskribent, en period även chefredaktör.
Fritid: Trivs hemma i lugn och ro. Läser mycket, kollar på teve-serier, tränar på gym och vistas på stugan.
- Om jag så blev väckt mitt i natten och tvingad att stå på huvudet kunde jag skriva en hygglig ledare på kort tid. Jag ville inte fastna. Tvärtom, jag ville utmanas och tänkte att ska jag göra något annat måste det vara nu. Jag var 50 år och det var valår. Steget till att ställa upp i lagtingsvalet 2015 var inte så långt, säger hon.
Goda vännen och grannen, Camilla Gunell, var ordförande för Ålands socialdemokrater och för Nina, som ofta beskyllts för sina ”röda” åsikter i ledartexterna, var det självklart att välja det partiet. Det gick som en dans. Hon hörde till de fem största röstmagneterna i valet.
I regeringsförhandlingarna, som följde, gick socialdemokraterna in i regeringen och Nina erbjöds en plats som kansliminister. En utmaning som heter duga!
- Jovisst, men jag tvekade inte. Om man ställt upp i ett val och fått förtroende måste man axla det. Vi och Liberalerna, som ingick i samma regering, hade gått till val på att reformera Ålands kommunstruktur och frågan hamnade på mitt bord.
Mycket jobb och pengar lades ner på utredningar. Alla kommuner besöktes. Konsulter kopplades in och ett lagförslag lades fram och godkändes. Åland skulle i fortsättningen bestå av fyra kommuner i stället för 16.
- Men en mandatperiod är bara fyra år och vi hann inte förverkliga lagen och bilda de fyra nya kommunerna. Vi förlorade i valet 2019 och den regering, som tillsattes efter det och som hade en annan sammansättning, slet upp förslaget. Det hade kanske gått för fort. De flesta var inte redo för en förändring och viss skrämselpropaganda hade spridits att allt skulle koncentreras till Mariehamn, säger hon.
Just nu är frågan om kommunsammanslagningar på Åland inte överst på någons agenda.
- Men klart är att något måste göras. Det finns ingen väg framåt för 16 kommuner och flera av dem är redan på fallrepet. Vi har en lång och plågsam resa framför oss, säger Nina Fellman.
Ingen karriärplan
När Nina var ung i Jakobstad hade hon inga karriärplaner. Hon visste helt enkelt inte vad hon skulle bli när hon blev stor. Hon studerade litteratur, språk, religionsvetenskap, sociologi och något mer därtill – ”allt som jag tyckte var intressant”. Hon träffade en ålänning, flyttade till Åland, engagerade sig i Ålands fredsförening och fick två barn i ganska rask takt.
- Vi var folkrörelsemänniskor och fredsaktivister. Det viktiga i livet var inte att bli rik och ha ett märkvärdigt jobb. Jag skrev kåserier i Nya Åland och en dag skrev jag: Nu vill jag ha ett jobb!
Hon listade allt hon kunde, stort och smått och en del udda och komiska saker. Dagen efter ringde Nya Ålands chefredaktör med en fråga: Vill du börja jobba på redaktionen?
Hon kände sig hemma direkt.
- Engagerade kollegor med fullt ös hela tiden och jag fick förtroendet från början att skriva ledare. Jag var bättre opinionsjournalist än en nyhetsreporter. Jag fick fundera, analysera och tycka till om olika saker – det som jag gillade allra mest och dessutom få betalt. Det kunde inte vara bättre!
Att sticka ut hakan var skrämmande ibland och hon fick en del pisk. Och hon lärde sig att ta emot och hantera kritik – och att behålla lugnet även i direkta konfrontationer. Kort sagt – det var en utmärkt, för att inte säga ovärderlig, skola för en blivande politiker.
- Jag tror att jag som ledarskribent bidrog till att nyansera debatten. Man behöver inte hamna i ett vänsterfack bara för att man tycker att rättvisefrågor är viktiga. Man vill inte ha ihjäl folk i en liten skärgårdskommun bara för att man är för en kommunsammanslagning. Jag följde ju noga med politiken också och var väl insatt när jag sedan bytte sida, säger hon och tillägger:
- Men tänk om jag skulle få skriva ledare i dag. Vad bra de skulle bli! Nu har jag en djupare förståelse, ett breddat perspektiv. Jag kan nog skämmas över en del som jag skrev på min tid!
Ger vissa fördelar
Nina är numera politiker på heltid. Förutom en plats i Ålands lagting sitter hon i stadsstyrelsen för Mariehamn.
Är det bra eller dåligt att sitta på två så viktiga stolar samtidigt?
- Ur ett maktfördelningsperspektiv kan man säkert tycka att det är mindre bra. Ska samma kärring sitta överallt? Men det finns inte så många att välja på och det har sina fördelar att kunna vara heltidspolitiker. Jobbet i stadsstyrelsen är omfattande och jag är full av beundran för dem som klarar av att sköta uppdraget vid sidan av ett annat heltidsjobb. Mina dubbla poster ger också tillgång till ett informationsflöde som är till fördel. När vi stiftar till exempel en ny äldreomsorgslag får den direkta konsekvenser för hur arbetet på Trobergshemmet, stadens äldreboende, ska organiseras.
Nina är också inne på sitt tredje år som ordförande för kommunalförbundet KST, Kommunernas socialtjänst. Förbundet inledde sitt arbete 2021 och ansvarar för all socialvård för samtliga 16 kommuner utom äldre- och barnomsorgen som fortfarande sköts av respektive kommun.
- En fördel är att alla invånare nu får samma socialservice. Tidigare kunde praxis skifta från kommun till kommun. En annan är att socialarbetarna får jobba i större sammanhang och har möjlighet att specialisera sig mer inom något område.
KST:s första tid har fått både ris och ros i media men Nina stortrivs som ordförande.
- Det är ett roligt uppdrag. KST-medarbetarna är otroligt ambitiösa och det är en organisation som inte hunnit stelna i några former. Vi vågar testa och utveckla nya arbetssätt och samarbeten. Jag känner igen en del av andan från Nya Åland-tiden. Där kunde man hitta på något nytt en dag, sjösätta det nästa och efter en tid konstatera att nej, det blev inte så bra, eller jo, vi fortsätter.
Är nöjd
Även om Nina inte hade en klar framtidsplan i sin ungdom är hon nöjd över hur det blivit.
- Jag har välsignats med att få göra spännande saker och fått utmana mig själva. Politiken har också fört mig ut i Norden där jag fått nya kontakter och vänner.
Därmed inte sagt att hon självklart ställer upp i nästa lagtingsval 2027.
- Jag ger besked i höst. Jag älskar att jobba men det finns också annat som drar, mina fem barnbarn till exempel. Det kanske också är bra att stiga åt sidan och låta nya krafter ta vid. Och förstås – det är ju väljarna som avgör om jag får fortsätta om jag ställer upp.
Men Åland vill hon inte lämna.
- Det är min plats på jorden. Jag är ofta hos barnen med familjer i Göteborg eller Malmö men efter en tid vill jag hem. Jag vill att trafiken ska tystna, jag vill slippa se stora butiker som är proppfulla med grejer som skeppas in och ut. Det blir nästan som en tyngd på axlarna och det slipper man i Mariehamn!
