Samarbete behövs för att trygga framtidens svenska gymnasier
Små gymnasier erbjuder närhet, men har svårare att ge ett brett studieutbud. När årskullarna krymper ställs kommunerna inför svåra val.
Jag stiger in i Kyrkslätts gymnasiums tillfälliga byggnad. Rektor Mikael ”Misha” Eriksson står i aulan och skämtar med de studerande som samlats för att plugga och umgås. Gymnasiet har omkring 200 studerande och en heltidsanställd speciallärare.
– Vi kan se alla våra studerande och hitta de personliga, individuella lösningarna som behövs.
Kygy är litet i huvudstadsregionen men ungefär medianstort nationellt, enligt Eriksson. År 2025 erbjöd 36 svenskspråkiga läroanstalter gymnasieutbildning i Finland, inklusive Åland, mot 35 år 2015. Antalet finskspråkiga läroanstalter minskade under samma period från 355 till 334, omkring sex procent. En tvåspråkig läroanstalt redovisades separat båda åren.
De svenska gymnasierna finns främst i Nyland och Österbotten, men också i Egentliga Finland, på Åland och på språköarna Björneborg, Tammerfors, Kotka och Uleåborg. År 2025 blev omkring 2 300 personer studenter från svenska gymnasier, av totalt 31 800 i landet.
– I huvudstadsregionen är efterfrågan på gymnasieplatser större än utbudet, säger Eriksson.
År 2025 hade Helsingfors stads tre svenska gymnasier 591 förstahandssökande till 441 platser. Katedralskolan i Åbo hade 158 förstahandssökande till 130 platser. Bland sökande från svenska grundskolor i Nyland väljer omkring tre av fyra gymnasium i första hand, enligt Utbildningsstyrelsens lägesöversikt. I Österbotten är andelen knappt hälften.
Större gymnasier, bredare utbud
Eriksson har arbetat i gymnasievärlden i 35 år. De finskspråkiga gymnasierna är ofta större och har enligt honom ett bredare studieutbud.
– De kan erbjuda en betydligt bredare palett än vad vi kan.
På Kygy samlar man exempelvis studerande från två årskurser till fördjupade kemistudier. I det finskspråkiga granngymnasiet Porkkalan lukio finns enligt honom tillräckligt många deltagare varje år.
Smalare studieutbud innebär inte sämre undervisning, betonar Eriksson.
– Jag känner inte till ett enda gymnasium i Svenskfinland eller Finland som inte skulle göra ett bra arbete.
Mindre grupper kostar mer per studerande, framhåller Eriksson. Några färre studerande ger ingen självklar besparing, eftersom undervisningen ändå måste ordnas.
Många kommuner skjuter till egna pengar för att upprätthålla små gymnasier, både svenskspråkiga och finskspråkiga, säger Minna Lindberg, specialsakkunnig vid Kommunförbundet.
Till Kygy söker allt fler i första hand, berättar Eriksson. Men när årskullarna minskar framöver kan gymnasierna inte alla trygga sitt studerandeantal genom att locka unga från grannkommunerna.
– Om vi fortsätter att fylla våra platser och studerandeunderlaget minskar så är det ju bort från någon annan.
En hel skolstig, från grundskolan till andra stadiet, hjälper kommunen att locka barnfamiljer, framhåller Eriksson.
Lösningar över kommungränserna
Lindberg vill att kommunerna tar frågan om den framtida utbildningen i egna händer och hittar lösningar tillsammans.
– Jag skulle hellre se att man för en regional diskussion än att vänta tills det blir kris.
Unga ska kunna välja både gymnasium och yrkesutbildning på svenska i regionen. Det behöver inte betyda att varje kommun behåller sitt gymnasium, menar Lindberg.
– Då kanske det betyder att gymnasiet inte finns där det nu har funnits.
Tjänsteinnehavare, förtroendevalda, lärare och studerande behöver enligt Lindberg delta i diskussionen. Samarbete och genomtänkt distansundervisning kan bidra till ett bredare studieutbud.
Statistik: Utbildningsstyrelsen/Vipunen