Åland: 30 000 invånare och 16 kommuner –
Hur är detta möjligt?
Åland är en exotisk särart även bland hela universums administrativa konstruktioner.
Åland är en självstyrd region, vars ställning tryggas genom Nationernas förbunds beslut från 1921, internationella avtal och Finlands grundlag.
Det har ett eget – världens minsta – parlament och omfattande lagstiftningsmakt. Fastlandsfinländsk lagstiftning tillämpas där egentligen endast inom beskattning, domstolsväsendet och utrikesrelationer.
Lagtingets och landskapsregeringens förhållande till kommunerna är ungefär detsamma som riksdagens och statsrådets förhållande till kommunerna i Fastlandsfinland.
En explosiv fråga
Ålands landskapsregerings civil- och kommunminister Ingrid Zetterman blir inte förvånad när jag genast efter handslaget tar upp Ålands kommunstruktur.
Ålands landskapsregerings civil- och kommunminister Ingrid Zetterman blir inte förvånad när jag genast efter handslaget tar upp Ålands kommunstruktur.
I Fastlandsfinland skulle hela Ålands befolkning – 30 000 invånare – rymmas i en medelstor landsbygdsstad.
Åland är dock annorlunda. I den minsta kommunen, Sottunga, bor 101 invånare, medan den största kommunen, Mariehamn, har 11 960 invånare.
– Till skillnad från övriga Norden har Åland aldrig haft liknande vågor av kommunsammanslagningar.
– Om man ska vara noggrann har vi aldrig haft en enda kommunsammanslagning. Jag är ändå säker på att vi snart står inför en stor historisk förändring.
Först under de senaste tio åren har diskussionen om kommunsammanslagningar i landskapet blivit ett allvarligt samtalsämne.
År 2018 ville dåvarande landskapsregering slå ihop alla 16 kommuner till fyra storkommuner. En lag som tillät tvångssammanslagningar drevs också igenom parlamentet, men även det projektet rann ut i sanden.
Här klarar sig bara mångkunniga.
Kommunsammanslagningarna föll på kommunfältets uppror. I flera kommuner var de rådgivande folkomröstningarna förkrossande.
- Senast då insåg vi att en lyckad kommunsammanslagning åtminstone inte kan genomföras genom ensidiga diktat från landskapsregeringen och lagstiftaren. Kommunerna själva måste vara med i övervägandena om sammanslagningar redan från första början.
Och så gick det också, att det nya parlamentet upphävde lagen om tvångssammanslagningar efter kommunal- och lagtingsvalen 2019.
Dörren lämnades dock öppen för eventuella frivilliga sammanslagningar av kommuner. Gångjärnen på den dörren är nu täckta av tjock rost.
Ett säkert valtema
Ålands egen kommunförbund, Ålands kommunförbund, är de små kommunernas talesperson och förhandlare i administrativa tvister på landskapsnivå.
Förbundet har 14 medlemskommuner. Endast Mariehamn och Jomala hör inte till förbundet. I Kommunförbundets medlemskommuner bor 43 procent av Ålands befolkning, det vill säga 13 000 kommuninvånare.
Kommunförbundets direktör Minna Hellström medger att det tidvis finns meningsskiljaktigheter mellan kommunerna och landskapet.
De största tvisterna är välkända också i Fastlandsfinland.
- Kommunernas uppgifter och finansieringen av dem. Landskapet ålägger ständigt kommunerna nya uppgifter, men pengar för att genomföra dem kommer inte alltid – åtminstone inte tillräckligt.
- Kommunerna upplever också att de inte får delta i beredningen av besluten tillräckligt tidigt.
Om ett år, hösten 2027, hålls kommunal- och lagtingsval på Åland igen. Minna Hellström anser det vara självklart att kommunsammanslagningar åter blir ett hett valtema.
Förespråkare och motståndare till kommunsammanslagningar håller sina egna lägereldar brinnande.
- Förespråkarna betonar ekonomisk hållbarhet, tillräcklig kompetens, tillgången på personal och likvärdig service för alla kommuninvånare.
- Motståndarna betonar däremot kommunal självstyrelse, lokal demokrati, närhet i beslutsfattandet och kommunernas identitet.
Lemland: Svåra pussel
Julia Lindfors i Lemland (2 140 invånare) har, liksom sina kollegor, noggrann koll på vilka slags planer på kommunsammanslagningar som för tillfället pyr i landskapet.
Det största trycket just nu kommer från den nya lagen om kriskommuner. Lagen påminner mycket om reglerna för kriskommuner i Fastlandsfinland.
En kommun med allvarliga ekonomiska svårigheter kan försättas i ett utredningsförfarande. Om kriskommunens egna frivilliga åtgärder inte räcker till kan landskapsregeringen också besluta om kommunsammanslagningar med tvång.
- Om man måste hitta något bra med lagen om kriskommuner, så är åtminstone de förfaranden den erbjuder grundliga och långvariga. Vi kommer inte att se blixtsnabba och uppifrån dikterade tvångssammanslagningar.
Lemland har redan tidigare erfarenhet av sonderingar kring frivilliga kommunsammanslagningar från för ett par år sedan.
Inledningsvis övervägdes en sammanslagning av Lemland och Lumparland.
- Vi hade gärna fortsatt dialogen med Lumparland. Vi gjorde dock klart att kommunernas alla lokala tjänster inte skulle kunna fortsätta på samma sätt som tidigare efter en sammanslagning.
Därefter ville Lumparland bredda sammanslagningsdiskussionen och även ta med Mariehamn som en tredje kommun.
- Det upplägget var återigen helt omöjligt för oss lemlandsbor. Våra lokala intressen och tjänster skulle åtminstone inte ha förbättrats av det. Vi kunde alltså inte föra projektet vidare.
Eckerö: Litet är effektivt!
Kommundirektören i Eckerö (960 inv.) Petri Rautanen är en veteran inom åländsk landskaps- och kommunpolitik – både som politiker och tjänsteinnehavare.
Rautanen har bland annat varit ordförande för Mariehamns stadsstyrelse i sex år och varit aktiv inom kommunalpolitiken i Mariehamn i sammanlagt 15 år.
Dessutom har han varit parlamentariker och lagstiftare i åtta år, som ledamot av Ålands lagting.
Rautanen har alltså både ett elfenbenstorns- och ett grodperspektiv på sitt landskaps frågor.
Nu, iklädd kommundirektörens tjänstebyxor, har Rautanen också fått kallt vatten i ansiktet.
– Förhandlingarna mellan landskapet och kommunerna kallas vackert för gemensamma höranden. I verkligheten är de alltför ofta bara informationstillfällen om frågor som redan har beslutats.
Eckerö har genom tiderna kategoriskt sagt nej till kommunsammanslagningar.
– En kommunsammanslagning är aldrig bara en administrativ reform. Den är också en förändring av demokratin. Om kommunerna slås samman, hur bevaras det lokala inflytandet och människornas deltagande i beslutsfattandet i randområdena?
- Det lokala kommunala självstyret är kommuninvånarnas självstyre.
Rautanen vet även av egen erfarenhet att en stor organisation inte automatiskt också är en effektiv organisation.
- I min enda tjänst som kommundirektör i Eckerö sköter jag ärenden som det i Mariehamn behövs minst åtta tjänsteinnehavare för att sköta.
- I en liten kommun tas all kapacitet till vara hos de anställda. Här klarar sig bara mångsysslare.
För artikeln har Ålands-sakkunniga vid Finlands Kommunförbund Johanna Lindholm och kommunforskaren Siv Sandberg, som arbetar vid Åbo Akademi, intervjuats om bakgrunden på förhand.
Alla kommuner på Åland är medlemmar i Finlands Kommunförbund.
