Rurik Ahlberg: Är ett intresse allmänt?
I dessa dagar är det många som vässar sina tangentbord. Det handlar om att göra sig redo för nästa års regeringsförhandlingar. Lobbning!
Själv hör jag till dem som tycker att det är viktigt att intressebevaka effektivt. Att föra fram sina synpunkter, tala med rikdagsvalskandidater, ministrar och relevanta tjänstemän. Nätverka. Det som gör samhället till vad det är. Låga trösklar. Alla känner inte alla men ändå nästan. Tillsammans lämnar man sina spår i regeringsprogrammet. Det gemensamma Finland.
Men. Frågan är om inte det redan gått för långt. Intressebevakningen har professionaliserats. De penningstarka kan lobba mera, göra det bättre och tala med flera. Eller är det någon som inte håller med om att Samlingspartiet egentligen kunde flytta sitt kontor till Södra kajen, ihop med EK, d.v.s. takorganisationen för Finlands näringsliv som driver de största bolagens intressen? Flera initiativ som sittande regering tagit är egentligen copy-paste av EK:s medlemmars intressen. Ett intresse är nödvändigtvis inte ett allmänt intresse, även om det kan vara det. Att arbeta för personer med t.ex. funktionshinder är viktigt, eftersom det är att arbeta för ett människovärde. Att jobba för ett ekonomiskt branschintresse är inte automatiskt det.
De penningstarka kan lobba mera, göra det bättre och tala med flera.
Stora ekonomiska muskler och egenintressen leder till frågan: när blir intressebevakning snedvridande? När blir den för framgångsrik? Den gröna omställningen: vissa företag har fått stöd på över hundra miljoner av staten och EU för att bidra till en miljövänlig framtid. Resultatet för en del av dessa: noll. Inte en investerad cent i synlig verksamhet. Redan i Österbotten känner jag till två sådana. Skattelättnader för datacenter. Varför det? För en verksamhet som på global nivå drar hem mångmiljardvinster. Regelverk som gynnar stora köpcenter (och samtidigt de stora handelskedjorna) framom mindre butiker. Vad är logiken i det?
Också på mera allmänt plan har incentiven till aktivitet förändrats. Det är nuförtiden mera lönsamt och enkelt att spara i fonder och aktier än att äga lägenheter som man hyr ut. Det minskar på aktiviteten i samhället till förmån för passiv verksamhet. För var regeringsperiod som går tippar balansen allt mera över till förmån för passivt sparande, bort från aktiv verksamhet. Ett långsamt resultat av intressebevakning det också.
Poängen: Allt detta leder till mindre skatteintäkter för samhället och mindre aktivitet. Lyckad intressebevakning leder till minskat skattetryck för just den sektorn, genom olika “sporrande” arrangemang.
Tanken att man genom politik bygger ett samhälle har i slutändan blivit en kamp mellan intresseorganisationer. Förstå mig inte fel, det är inte bara näringslivet som lobbar framgångsrikt. Vårdsektorn var i tiderna starkt för att man skulle genomföra en vårdreform, med det resultat vi har idag. Lärarnas intresseorganisationer bestämmer i hög grad vilken kostnadsnivå kommuner har.
En av de viktigaste frågorna för Finlands nästa regering är att skilja mellan allmänt intresse och någons egenintresse. Vi kan inte fortsätta så som nu.
