Mörk funikularvagn på spår genom en grön park i Åbo, med stadens hus i bakgrunden.
Denna gång är det den veckolånga schemalagda servicen som stoppar bergbanan i Åbo. Oavsett så måste många gå upp och ned i den branta backen.

Nämen vad har vi här? Det finns mycket att uppleva i kommunerna i Svenskfinland

Där står den i backen igen. Funikularen i Åbo framkallar både ilska och hjärtliga skratt, till och med på en och samma gång. Det finns mycket att uppleva i Svenskfinland.

Publicerad Senast uppdaterad

Bergbanan i Åbo har fyllt sju år. Kämpiga sju år, får man säkert tillägga. Också denna förmiddag då Kommuntorgets utsända besöker en av stadens mesta sevärdheter är den italienska hissen ur bruk. Nu handlar det om schemalagd veckoservice men i alla fall - funkar ej.

Funikularen är förutom dragplåster även kollektivtrafikmedel. Och rätt som det är möter vi halvvägs i trapporna mellan Slottsgatan och Granitborgsgatan Päivi och Tapio Virkku, som ska upp till Kakolabacken för att besöka dottern. Det är en bit att gå upp.

– Tja, jag är inte överraskad. Vi är ofta här och har upplevt detta tidigare, säger Päivi Virkku.

Funikularen som är stängd, alltså.

Nere på Slottsgatan står folk och river i stationens stängda dörr.

– Aaarggh. Jag blir tokig, det är alltid så här, säger Åbobon Annikki Bro, som tänkt visa Funikularen för brorsan Harri Salo. Han är mera munter, men så är han från Raumo - han har lite distans.

Funikularen har blivit ett återkommande ämne i lokal humor och politisk debatt. För vissa har den kommit att symbolisera dålig upphandling och bristande kontroll över stadens investeringar.

Två personer framför en skylt för Kakolafunikularen i Åbo.
Harri Salo och Annikki Broo river i både dörrar och hår vid Kakolabacken i Åbo, hon lite mera ilsken än han.

– Fattar inte hur beslutsfattarna i Åbo tänkte då Funikularen, som Annikki Bro kallar “jumikulaari” (finska ordet “jumitus” betyder dödläge, ett system som stopp, red. anm.), köptes hit.

Välj annorlunda - redaktionens sju tips!

1. Strömsövillan i Vasa. Hela Finland känner uttrycket "Det gick inte som på Strömsö", men många glömmer att Strömsö faktiskt finns på riktigt. Den gamla villan i Västervik fungerar fortfarande som inspelningsplats för tv-programmet och har blivit ett närmast mytiskt besöksmål.

2. Bengtskärs fyr, Kimitoön. En ensam granitfyr mitt ute i havet. Den är Nordens högsta fyr, Finlands sydligaste besöksmål och skådeplats för ett dramatiskt slag under fortsättningskriget. Kombinationen av ödslig natur och krigshistoria gör platsen nästan overklig.

3. Världsarvsporten och landhöjningslandskapet, Korsholm (Replot). Här kan man bokstavligen se hur Finland växer. Kvarkens skärgård är Finlands enda naturvärldsarv och platsen där landhöjningen efter istiden syns tydligast i världen. Att se nya öar "födas" ur havet är ganska märkligt.

4. Oravais stenpark, Vörå. En hel park som ägnas åt stenar. Det låter kanske inte upphetsande, men just därför är den så speciell. Här visas ovanliga bergarter och geologiska fenomen längs E8:an.

5. Sälgrunds fyr, Kaskö. En liten fyrö utanför Finlands minsta stad. Kombinationen av fyr, före detta lotsstation och den märkliga känslan av att befinna sig långt ute till havs trots att man är nära staden gör platsen mycket speciell.

6. Sveaborg i Helsingfors. Möjligen Finlands mest kända sevärdhet och ett UNESCO-världsarv. Den historiska sjöfästningen lockar miljontals besökare och är ett av landets främsta turistmål.

7. Slagfältet i Oravais. Inte konstigt i traditionell mening, men märkligt nog en av Nordens mest avgörande historiska platser som många kör förbi utan att veta om det. Här avgjordes i praktiken Finlands skilsmässa från Sverige år 1808.

Lokal kändis, men också ett återkommande föremål för kritik. 

Sådan är Funikularens vardag. 

Den vanligaste kritiken handlar om täta driftstopp och tekniska problem. Sedan öppnandet 2019 har funikularen haft många störningar, fastnat upprepade gånger och periodvis varit ur bruk under långa tider. Problemen har bland annat gällt hjul, styrsystem, reservdelar och säkerhetstester.

En del Åbobor har ansett att en vanlig hiss, rulltrappa eller förbättrade trappor hade varit billigare och mer driftsäkra alternativ för att ta sig upp till Kakolabacken.
De som försvarar bergbanan påminner att den är ett särpräglat inslag i stadsbilden, avgiftsfri och tillgänglighetsanpassad, vilket gör det lättare för personer med nedsatt rörlighet att nå Kakolabacken. Förespråkare menar också att många av problemen beror på att anläggningen är tekniskt specialbyggd och att säkerhetssystemen i flera fall fungerat som de ska när trafiken stoppats.

Pansarvagn till jobbet

Besökare bredvid gröna pansarfordon i en militärhistorisk museihall.
Sten Johanssons hobby har blivit lite mera allvar. Nu är samlingen av bl.a. militärfordon så omfattande att det riktigt skriker efter ett museum. Och inramningen finns redan här, i Ingå. -Kanske nästa år, säger Johansson hoppfullt.

Ingå som kommun är mycket, men Camp Degerö kanske ännu mer. I alla fall för den 

militärhistoriskt intresserade. I planerna finns ett riktigt museum som uppmärksammar Porkalaparentesen 1944-1956, och då framstår det hela som något mycket mer.

Men … wow! Hur… vem… varför…? Redaktörerna står där med häpnadens finger i förvåningens mun. 

Framför ögonen öppnar sig ett landskap som även Ulf Lundell uppmärksammat. Öppet är det inte men för att få komma hit, till Degerö gård, och få uppleva allt behöver man bara ringa Sten Johansson. På det sättet enkelt, alltså.

Det är trupptransportfordon, bandvagnar, kanoner och även flygplan nästan så långt ögat når. Jeep, T-34, Volkswagen Kubelwagen, Antonov och MiG är sannolikt några beteckningar som många känner till. Gräddvita stora BMW-motorcykeln är likadan som de som använts i Bondfilmen “Tomorrow Never Dies”. I samlingen av föremål som tagits ur bruk ingår även Yles inspelningsstudio på hjul och - en tågvagn.

Johansson är markägaren vars hobby urartat på ett kärleksfullt sätt. 

– Jaa-a. Det började med en Jeep Willys i början på 1980-talet, säger Johansson anspråkslöst. 

Sten Johansson hoppas öppna museet för allmänheten inom en snar framtid. Samlingen växer och förändras närmast genom byteshandel med likasinnade samlare världen över.

– Jag har alltid bytt till mig saker, och det gör jag fortfarande.

Man kan se att här finns mer än början på det museum som Sten Johansson har i planerna. Vägarna förbi? Hjälp behövs och ivriga entusiaster välkomnas.

Guide i röd jacka vid en belyst gruvmaskin i Tytyri upplevelsegruva i Lojo.
Tytyri elämyskaivo Teija Vuorela - opas Lohja 11.8.2026

Hissen som fungerar

Bergsäkert. Vi når botten i gruvan i Lojo på tre röda sekunder och resan ned känns ingenstans. Hissen med musik och neonljus är magiskt snabb och skön. På mer än 80 meters djup är vi förstås långt från den verkliga gruvdriften som sker på 350 meters djup, men det är så här långt ned som besökare får komma. Helt tillräckligt.

Fast det grämer lite att förrådet med franskt bubbligt är bara lite djupare ned. Enligt vår guide Teija Vuorela testas här lagring av champagne, men än så länge finns ingen wine tasting, om vi säger så. Så långt nere är temperaturen +8 och luftfuktigheten 90 procent.

Dagen hinner bli sen eftermiddag då faktainsamlingen i Åboland och västra Nyland närmar sig ett slut. Spännande och många fina möten med både människor som driver eller förevisar ställena och besökare. Vyerna på landsbygden är förstås fantastiska och i sig värda en runda på till exempel cykel. Men för att hinna med mycket på en dag behöver man sitta några hundra kilometer i bil.

Den djupa gruvan är ett måste.

Tytyrigruvan i Lojo är en sevärdhet rent historiskt men också med tanke på allt som fortfarande görs här. Gruvbrytningen inleddes år 1897, först som dagbrott och senare under jord. Från 1956 har brytningen skett helt under jord. Gruvan har haft stor betydelse för Lojos industriella utveckling och för företaget Oy Lohja Ab, som senare blev en del av Nordkalk.

Flera tiotals kilometer av gångar djupt ned i berget finns precis under Lojo stad.

– Det är säkert att detta är tryggt. Det går inte som i Kiruna där hela staden, ler Teija Vuorela.

Enligt SVT handlade det i Kiruna om att gruvbrytningen påverkar marken betydligt mer än man tidigare beräknat. Totalt påverkas omkring 12 000 personer av den utvidgade sprickan, det vill säga nästan två tredjedelar av Kirunas befolkning.

Under markytan i Lojo får besökaren ta del av gruvans historia, geologi och gruvarbetarnas hårda vardag. Autentiska maskiner, borrutrustning och de imponerande brytningssalarna gör det tydligt vilken enorm skala kalkstensbrytningen har haft. Inne i berget pågår också konstutställningar och det finns familjevänliga temautrymmen.

Powered by Labrador CMS