Om krisen kommer - är din kommun då beredd?
Allt är inte krig och elände. Eller jo, elände kan det vara utan krig också - tänk en omfattande miljökatastrof. Även då behöver samhället fungera. Lilly Korpiola betonar vikten av planering.
- Det är fyra år sedan jag föreslog på en utbildning riktad till Inrikesministeriets nyckelpersoner en app som varnar för drönare. Och där jag som användare kan trycka på en enda knapp -”jag är i trygghet”, ett meddelande som myndigheterna ser.
Det säger Lilly Korpiola som länge uppmärksammat både militärer och folk i offentliga branschen på omständigheter som behöver beaktas när krisen slår till. En enkel applikation med just de funktioner som Korpiola efterlyser saknas i Finland. Den är fortfarande i görningen.
Vilket naturligt för henne in i en fördjupning på det egentliga temat - kommunens krisberedskap.
- Det är dags att vakna nu!
Först en fråga, säger hon.
- Hur många lagstadgade uppgifter hade kommunen innan den stora vårdreformen?
Svaret, säger hon, är 650.
För tillfället, fortsätter Korpiola, är den siffran 450.
Frågan är riktad till kommunernas förtroendevalda, fullmäktige- och styrelseordföranden. Ingen verkar ha svaret. Poängen är att man som administratör behöver se mer än den uppenbara ena tokigheten som obehärskat rinner i väg till rubrikerna.
- Medierna har spaltutrymme för bara en sak åt gången. Det tror jag är viktigt att minnas. Som sagt. Kommunen har flera hundra andra lagstadgade uppgifter. En enda sak allena ska inte få definiera vad kommunen är och hur den fungerar.
Krisen som en möjlighet
När den där ena saken slås upp stort reagerar allmänheten men också politikerna. I den offentliga debatten kan uppstå en himla cirkus.
- Det måste bli ett slut på smutskastningen och grälandet. Tålamodet tryter hos alla. Uthålligheten minskar. Folks förmåga att hantera svåra situationer smulas sönder.
Men. I stället för att lamslås av negativitet och små bränder som akut behöver släckas lönar det sig att betrakta situationerna som möjligheter.
- Jaha, och vad kan vi lära oss av detta? Vad kan vi göra bättre nästa gång? Det är detta som är kärnan i krisberedskap - hur göra mera och fiffigare i framtiden.
Samtidigt gäller att förstå mekaniken. När något otäckt, stort händer så är det givet att många lamslås. Andra kanske förfaller till passiv aggressivitet. Somliga flyr, lamslås. Bitterheten sprider sig.
- Som ledare behöver ni också förstå att om ni nu leder ett lugnt samhälle med några hundra invånare så kan samma samhälle i en krissituation ha tusentals invånare. Också här gäller att förstärka gemenskapen, men nog är det ett annat ledarskap som krävs.
Bland det viktigaste är att förstå hur olika aktörer samverkar bäst: Näringsliv och offentliga sektorn med föreningar och samfund och inte allra minst invånarna. Ju yngre individ desto mera sannolikt är det att hen tänker på allt detta ur sitt eget perspektiv.
- Detta är helt oerhört viktigt. I Finland betyder det sammanlagt över fyra miljoner människor som behöver spela ihop. Jag tror att ganska många inte riktigt vet vad deras roll i en krissituation är.
Eftersom det är kommunen som lokalt bygger upp beredskapen är ansvaret stort.
Tänk på åldern!
Den stora utmaningen för politiker är ledarskapet som stärker förtroendet - folks tro på att det fixar sig, tron på att de som leder vet vad de gör.
- Det här är ingen enkel utmaning, säger Lilly Korpiola till kommunernas förtroendevalda, av vilka många förutsätts föregå med lysande exempel särskilt om samhällsfreden krackelerar.
Här är kommunikation A och O. Det tror Korpiola, som säger att det finns mycket att göra.
- Tänk på att vi som i dag kommunicerar och försöker nå ut till alla, medelålders människor, kan faktiskt missa en stor grupp andra människor, av vilka många är unga. Unga har kanske en helt annan världsbild och i alla använder de andra kommunikationskanaler. De hämtar nyheter från andra plattformar och de har total andra nätverk - ofta i första hand globala i stället för lokala.
