Johanna Lindholm: Vaddå tvåspråkighetstvätt?
Många tvåspråkiga kommuner har någon form av språkprogram. Det är en bra sak. Det visar att kommunen tar sin tvåspråkighet på allvar och gör sitt bästa för att behandla båda språkgrupperna jämlikt. Eller gör det?
Ett språkprogram är en nyttig grund för kommunens tvåspråkighet. Programmet har ett symbolvärde och kan i bästa fall vara ett konkret verktyg för både ledning och personal. Men det är förstås inte tillräckligt. En fungerande tvåspråkighet med lika tillgång till service och information, och lika möjligheter att delta, kräver medveten planering och medvetna val - varje dag. Vid varje kundmöte, varje publicering och varje evenemang.
Dags att fokusera på vad kommunerna faktiskt kan vinna på sin tvåspråkighet.
Det är lätt att gå där ribban är lägst. Vill kommunen med stöd av sitt språkprogram genuint satsa på att förbättra servicen och informationen till den språkgrupp som är i minoritet, eller är det bara ett sätt att visa att man gör något? Lite som greenwashing, men med språk.
Greenwashing, grönmålning, gröntvättning. Languagewashing, lexikal tvättning, språktvättning. Kan vi också prata om tvåspråkighetstvätt? För det är väl det som det handlar om, när orden ”samma på svenska” inte har någon betydelse i praktiken.
Men måste det vara så här? Varför ska tvåspråkigheten alltid motiveras med att vi har rätt till service på eget språk? Det blir lätt gnälligt, jobbigt och har en ganska negativ klang. Och ärligt talat - hur bra fungerar det? På riktigt. Tycker ni att tillgången till service på båda språken är jämlik?
Det är dags att byta riktning och fokusera på vad kommunerna faktiskt kan vinna på sin tvåspråkighet.
Det finns en relativt ny tvärvetenskap som kallas språkekonomi (the economics of language), som bland annat studerar den ekonomiska betydelsen av flerspråkighet för både individ och samhälle. Genom att undersöka hur två- och flerspråkighet påverkar kommunernas livskraft kunde vi vända på steken, satsa på framtiden och se vår tvåspråkighet ur en (ännu) mer positiv synvinkel.
I Kommunförbundets mål för regeringsprogrammet 2027 konstateras att två- och flerspråkighet är en betydande tillväxtfaktor och en konkurrensfördel som stärker Finlands livskraft.
Det här bör vi fokusera på också i kommunerna. Kanske till och med i kommunens språkprogram? Det finns inget att förlora på det. Inte heller för den språkliga minoriteten.
